Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då pseudoklassiciteten utkämpade sina sista duster med
den anryckande romantiken och byronismen.
Denna sång skrevs 1823 i södra Ryssland, dit Pusjkin
hade förvisats tre år förut. Det var här, som han gjorde
sin litterära bekantskap med Byron och under utflykter
till Kaukasien och Krim fick impulserna till sina första
poetiska berättelser. I början av ”Onegin” finna vi
ännu de sista efterdyningarna av den ryska byronismen.
År 1824 fick skalden nådigt tillstånd att slå sig ner
på mödernegodset Michajlovskoje i det inre av landet,
och i denna lantliga miljö skrevos andra och tredje
sångerna. Här återger skalden delvis sitt eget
bekymmerslösa liv i skildringen av Onegin som lantjunkare; den
hederliga gumman Larina hette i verkligheten Osipovna,
och Vladimir Lenskij är måhända till någon ringa del
en idealiserad bild av den unge studenten Wulf på det
närliggande godset Trigorskoje, med vilken Pusjkin då
umgicks.
Så kom den politiska krisen vid tronskiftet 1825,
dekabristernas revolt, dess psykiska verkningar på
Pusjkin och hans slutliga ”försoning” med Nikolaj I
(1826) i Moskva. Det blev för Pusjkin en svår prövotid,
som kostade honom mycket — både den inre harmonien
och eftervärldens rättvisa dom. Men konstnären Pusjkin
gick segrande ur den förfärliga kampen. Hans inre liv
fördjupades alltmer, tonen blev allt allvarligare och
andan alltmer nationell. Allt detta framträder allt renare
och klarare i diktverkets senare del, och så slutar det
hela med vemodiga slutackord (1831). I åtta år hade
Pusjkin arbetat på sin dikt, och dessa år hade ej gått
spårlöst förbi. Kanske kände han redan då på sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
