Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro notiserna oftast affattade på ren normalprosa,
ej sällan i vissa stereotypa uttryck, t. ex.: »Den
sjukes tillstånd inger f. n. inga farhågor», »Den
vördade åldringen är ännu i full besittning af sina
själsförmögenheter», »Tillkallad läkare kunde
endast konstatera dödsfallet» o. s. v. Någon gång
händer det likväl, att en reporter använder en mera
blomsterrik stil och sålunda närmar sig högprosan.
Ledarna åter äro väl, äfven de, i det hela skrifna
på normalprosa, men röna starkare inflytelser af
retoriskt uttryckssätt, särskildt af den
parlamentariska vältaligheten. Ännu närmare till vitter prosa
kommer vanligen litteratur- och konstafdelningen.
Kåserierna skulle ju egentligen gifva ett lätt och
angenämt samtalsspråk, helst med något vitter
anstrykning, alltså utgöras af lågprosa med färgning
af den vittra prosan. Men det är ej ovanligt, att
kåsören faller in i normalprosans tunga lunk. Öfver
hufvud taget är det ganska betecknande för
normalprosans stora makt öfver våra skriftställare, att
äfven sådana tidningar, som just vända sig till de
»bredare lagren» af befolkningen, sällan förstå och
förmå begagna ett folkligt språk, en lågprosa, som
nära ansluter sig till det hvardagliga
samtalsspråket. När försök hafva gjorts i denna riktning, torde
de hafva mötts af erkännande och bifall.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
