Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
"Otvifvelakteligen är Ljuset den sinnliga verlden»
förnämsta skönhet; det förutan, är ingenting skönt;
och det, helt allena, kan ej vända igen att vara skönt.
Derföre har Solen, som är ursprunget till detta
Ljuset, allmänt blifvit tillheden af alla Hedningar,
såsom den största Gudom.
"Gud är sannfärdeligen Sol och Ljus. Och solen
och alla lysande kroppar äro ej annat, än Guds
bilder. Skaparen hafver upprättat sig tvenne stora
liknelser i verlden: den ena för den förståndiga verlden,
och den andra för den sinnliga. Gud är ett Ljus, soin
känner och som tänker. Ilan har satt sin sinnebild
af ljus i solen, oeh han har satt sin tankebild i de
ängelska andar *) och i de menskliga själar.
"Den högsta skönhet ibland de utsträckta
varelser är Ljuset, och ibland de andeliga varelser är
Tankan den förnämsta skönheten. All varelse, som lyser
af sitt ljus, vänder icke igen att vara förunderligt
skon, änskönt, den icke bar någon tanka; och all
varelse, som tänker, är förunderligen skön, fastän den
icke har något sinnligt ljus. Huru mycket skönt,
för-träffeligt och förunderligt måtte då detta högst
fullkomliga Väsendet vara, som förenar tillsamman dessa
<J
tvenne skönheter: Ljuset oeh Tankan! — Drif edra
förstånds-verkningar på Gudomen, så långt soin de
kunna gå; oeh <1 skolen ej finna någonting rättmätigare.
*) Engla-andaine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
