Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
sig och de sina — det var väl det högsta han
kunde komma till, så framt ej Gud öppnade en
väg, som nu var stängd. Vad hade han då att
bjuda Karin?
Så beslöt han att själv ingenting göra men
lämna framtiden i Guds hand. Om det vore Guds
vilja att han skulle få sin käraste önskan uppfylld
— välan, då hade Gud väg och medel i sin hand.
Intet är för Honom omöjligt. Och med den
tanken kom ett stort lugn.
Några månader gingo — och så kom
olyckshändelsen, som förde honom nära döden. Det var ett
underligt svar på bön att Gud skulle taga hand
om hans framtid, men han kände ingen oro.
Kanske var det bäst så, att han fick lämna detta
jordeliv, så fullt av möda, bekymmer och
missräkningar och gå in i den eviga värld, där Guds folk
får tjäna Honom, ansikte mot ansikte! Där skulle
allt bli klart — allt! Inga frågor mer — inga
mörka varför. Endast en oändlig frid, kraft och
salighet...
Hans mor skulle få hans sista hälsning —
från evighetens värld — det skulle Nils Gotthard
styra om. Och det andra brevet var till Karin
Boje — hans ungdoms älskade. Han ville bara
säga henne att Gud funnit honom och frälsat
honom redan under jordelivet, och att han
därför kunde dö i frid. Nu ville han möta henne i
den rena, himmelska värld, där ingen skilsmässa
mer finns. Men det ville han också säga, att
hon in i det sista varit honom kär...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
