Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
gjort Guds vilja? Därför var hon sä lugn och
trygg, vad helst som hände. Och när så detta
försvinnande livet var slut, då gick hon in i ett
liv, som är evigt, oförgängligt...
Eva Boje började ana något, vad ett liv med
Gud är. Hon hade varit så upptagen av allting
annat, och så hade hon ej givit sig tid att forska
efter hemligheten av det gudsliv, som levdes
inför hennes ögon. Nu kände hon det som en
förlust — en skuld, att hon ej tagit vara på vad som
gjort hennes moder trygg och lycklig.
Och med denna känsla av förlust och skuld kom
en svidande tomhet därinne i hjärtat. Om hon
velat lyssna till Guds kallande röst, medan
mormor levde, då hade hon av henne kunnat få
undervisning om livets väg. Nu hade hon ingen
att råda sig med...
Skulle det tjäna något till att hon läste i
mormors Bibel? Skulle hon få någon ledning och
hjälp? Visst brukade de resa till kyrkan ibland,
men det var lång väg, och så blev det bara vid
högtiderna. Och hon brukade vara så trött, att
hon var glad när gudstjänsten var slut och de
fingo resa hem.
I sin ängslan slog hon upp Bibeln på ett annat
ställe: »Allenast hos Gud söker min själ sin ro ...»
Tänk om Gud själv ville tala med henne genom
sitt ord, när hon inte hade någon människa att
råda sig med? Visst hade hon reda på
kristendomens sanningar sedan ungdomen; men hon hade
låtit dem gå sig förbi utan att akta därpå, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
