Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Så lyse edert ljus...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
»SÅ LYSE EDERT LJUS...»
Disponenten kunde ej undgå att så småningom
märka det inflytande, som Karin sig själv
ovetande utövade i hans hem. Hon var på samma
gång som en frisk fläkt och ett värmande
solsken; han kunde inte förklara det, och
reflekterade inte mycket däröver. Men han tyckte sig
märka, att hans hustru föreföll gladare än förr;
stilla och tålig hade hon ju varit, trots den stora
prövning, som fallit på hennes lott — men
naturligtvis hade över hemmet vilat ett moln — något
fattades, då husmodern var urståndsatt att sköta
sin kallelses plikter.
De båda makarna hade under årens lopp
blivit vana därvid — någon förändring var ju ej
att vänta, och Sigmund sökte på alla sätt göra
den törniga vägen lättare för sin hustru, som
han så ömt älskade. Alltid hänsynsfull, var han
redo att uppfylla hennes önskningar, och ägnade
åt henne all den tid han kunde spara från sitt
myckna arbete såsom brukets chef. Och så hade
förhållandet dem emellan alltjämt förblivit det
mest kärleksfulla; hennes hjälplöshet gjorde, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
