Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon af eder på mig? O Gud! skall det aldrig
synas, det segel, som för mig till eder?”
Hastigt fäste en otydlig hvit punkt hennes upp-
märksamhet. ”Vore det ett segel, som kommer
hit?” tänkte hon, men hon påminte sig huru hen-
nes förhoppningar bittert blifvit tillintetgjorda på
hennes fars dödsdag. Emellertid kunde hon icke
upphöra, att med klappande hjerta betrakta den
ljusa punkten. Den stod beständigt på samma
ställe yid himlaranden, och endast då och då fram-
skimrade den klarare, när den träffades af en
solstråle.
Helena kunde icke förmå sig att lemna stäl-
let, så länge hon såg det skimrande föremålet.
Det var med stigande hjertklappning och en be-
synnerlig känsla af bestörtning, som hon märkte,
att det blef större och småningom närmade sig.
Slutligen kunde hon tydligt urskilja master-
na, som buro seglen. Hennes rörelse, då hon såg
ett verkligt skepp, blef allt starkare. Men jemte
glädjen vid åsynen af ett verk af menniskor och
hoppet att återse dem, erfor hon en besynnerlig
förskräckelse. Hon tryckte häftigt händerna emot
sitt hjerta, och kastade sig på knä, medan hon
bemödade sig att lugna sina upprörda känslor.
Hon hade nu i så många år lefvat ensam, att hon
kände sig rädd för dessa främmande gäster, som
kanhända — denna tanke isade hennes blod — vo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
