Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnöjsamhet. D et var, som om ljusa drömmar,
säkert om hans fjerran hem, hans maka och hans
barn, sysselsatt hans själ, eller som hans för jor-
dens bilder slutna öga, med himmelsk synförmå-
ga, skådat högre och fullkomligare syner af en
annan verld. Helena betraktade länge med vörd-
nad och ömhet de kära, faderliga dragen. Der-
efter lyftade hon en tacksam blick emot höjden,
och beslöt att se sig omkring efter sina saker.
Hela marken, som redan var torr, prålade i
den friskaste grönska, och det tycktes som om
örter och träd just kännt sig särdeles uppmuntra-
de af de fasor, som så förfärligt skakat menni-
skorna. Helena såg blommorna och gräsen upp-
lifvade, och ljufva dofter sväfvade balsamiskt stär-
kande omkring henne. Men det, som bekymrade
henne, var, att hennes nyss räddade saker voro
bortsköljda. Tvenne stora knyten med kläder,
som hon samlat, voro alldeles försvunna. Likväl
såg hon, med glad öfverraskning, att de verktyg,
hon ansett för oumbärligast, såsom knifvarna och
yxan, lågo qvarhållna af gräset och sin egen tyngd.
Hon hemtade dem tillsammans med den innerliaa-
ste tillfredsställelse, och glömde för ett ögonblick
förlusten af det öfriga, som hon likväl, vid när-
mare eftertanka, ansåg för ännu oumbärligare.
Derefter beslöt hon att ännu en gång nedsti-
ga till stranden, för att förse sig med det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
