Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En prestgård på landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett hus, der ej någon fru fans, hvaremot hon
månad efter månad manade på sin gubbe att gå öfver
till Helleby hvilket sent omsider hände, då pastorn
tog sitt beslut och, åtföljd af sin dotter, spatserade
ginvägen genom ängen öfver till baronen.
Men der var likväl ej som derhemma: de stora
rummen, betjeningen, all den prakt, som omgaf hans
rika granne, gjorde gubben främmande äfven för den
välbekanta personen, och pastorn var alltid mycket
lugnare och gladare till sinnes när han gick hem igen,
än då han gick dit. Det enda, som roade honom der,
var att Lotta hela tiden fick öfva sig i franskan med
mabonne, ett gammalt franskt fruntimmer, som
baronen ärft med egendomen och som hade sina små nätta
rum i ena flygeln. Der satt Lotta, under det att
baronen och pastorn fördjupade sig i åtskilliga saker
och ting, hvarvid pastorn i synnerhet envist hängde
sig fast vid väderleken och hade sina egna nyheter
att berätta från en granträdshygrometer, som hängde
i förstugan på Witomta och som aldrig hade samma
tanke som baronens barometer; dernäst intogo
sädes-priserna och utsigterna för året en stor andel af
samtalet, och bröt baronen in på gebitet om dagens ”on
dit” i politiken, så satt pastorn der blott som en
åhörare, endast då och då interfolierande med en och
annan reflexion.
Baronen och pastorn lefde ej i samma sfer, men
värderade hvarandra likväl så som tvenne goda
menniskor alltid värdera hvarandra. Det finnes stora
afstånd mellan menniskor i bildning, i åsigter, i sätt att
vara och sätt att handla; men deras andliga krafter
kunna dock röra sig inom samma rymd, och så
sammanträffa alltid tvenne goda liksom tvenne dåliga
menniskor inom samma känslosfer, de förstå
hvarandra, huru än deras yttre menniska skiljer sig, de hafva
klaven till hjertats alfabet och kunna läsa tillsammans,
om äfven de öfversätta sina tankar olika; de äro som
två främlingar, hvilka gemensamt förstå ett språk,
fastän de i hvardagslag tala hvar och en sitt tungomål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
