Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett snilles vänner. 635
min hjernas tortyrinstrumenten de kära böckerna, hade sin plats -
mitt rum, med ett ord, var ett ganska tarfligt studentrum äfven för
den tidens små anspråk; men der utanför var en större sal, tom
naturligtvis, men med en fyrkantig jernkakelung på ena långväggen.
Denna sal, der för öfrigt blott några omaka rottingstolar
paraderade som möbler, var ändå orsaken hvarför vårt resande sällskap
beslutat att der ha sin samling.
Klockan var knappast fyra på morgonqvisten och solen lyste blott
på domkyrkotornens begge nattmössor, då min gode vän Glining
(numera komminister) tittade in. Gliningen var en arbetsmyra och hade
i alla tider fått beröm för sin flit och sin uppmärksamhet på
lektionerna samt sitt stora hat till allt rummel, hvarför han alltid kallades
för »lille Gliningen». För öfrigt var han ej begåfvad med synnerliga
eller utmärkande själsegenskaper och var till sin lekamliga del temligen
»oansenlig»; men som han var mycket flitig och bråkade alldeles
förfärligt för hvarje predikoutkast han skulle inlemna till
seminarii-direc-torn, så var det ej utan, att han ansåg sig som temligen försigkommen
i sina stycken - och som han aldrig smakade spirituösa, emedan
hans mage icke tålde dylikt, eller spelade kort, emedan han alltid hade
otur, eller slog sig ut för damerna, emedan dessa skrattade åt honom,
så ansåg han sig för en moralisk och i högsta grad dygdesam yngling.
Den beskedlige Gliningen gjorde som många före och många efter
honom gjort och skola göra, nemligen han gjorde alla sina svagheter, så
väl i hufvudet som i magen och i sättet att vara, till idel källor för
lärdom och dygd.
»Åh, du är ej ännu uppe - klockan är redan fyra», sade han
då han försigtigt stigit in och med möda fått igen dörren - låset var
något kinkigt, och det berodde på något fel i det »mekaniska», som
min värd försäkrat mig.
»Jaså!» blef mitt jäspande svar; »men vi skola ju ej gå förr än
klockan fem.»
»Jaha! men man bör passa på tiden - jag är alltid uppe före
fyra- och börjar på med Novum, och på hvardagarne håller jag i från
fyra till åtta dermed - så dricker jag ett glas mjölk med en brödbit
till, och så går jag klockan nio på lektionerna och slutar hos Hylander
min förmiddag, hvarefter jag går hem och äter ihop med Jonsson i
hemtare - och så promenerar jag på maten; det är så bra för helsan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
