Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela socken; men si jag— jag tar aldrig af mig hatten för det arga
stycket, som aldrig gjort så mycket godt, eller gifvit så mycket, som
ligger på min flata hand.
— Men, hvad har del med Andreas att göra?
— Ah jo, nu var saken den, att Andreas var en lustig pojke, och
vi andra voro ofta ute med honom på rolighet och på dansar och
sådant. Ja, Andreas var liksom förlofvad med en flicka i byn — den
grannaste man kunde se, fastän hon var fattig. Så hade Andreas och
många andra en höstnatt varit på en lekstuga och vi hade alla så
hjertans roligt och dansade intill det började dagas, men då skulle vi
gå hem. Vi voro sex — åtta lustiga pojkar, för si det var i tuårse’n,
— och gingo sjungande vägen fram — då hände sig alt vi gingo tält
förbi enkans gård. Han må tro att hon har en trädgård med både
äpplen och päron i, men så har hon också en häck omkring som
heter duga, så hög och stark och med grafvar på ömse håll. Inte vet
jag; men en sade: Käringen har stängt in sina äpplen, så att ingen
knappt kan se dem.
Vi hade just inte godt öga till henne, ty hon var ett rikligt troll;
och så blef det förslag, om vi inte kunde försöka komma in i
paradisets lustgård. I det der voro vi alla lika skyldiga — ja, det säger
jag rent ut — orätt var det inför Gud och menniskor; men si, man
kan bära sig illa åt när man inte länker efler. Meningen var inte att
la något från det trollet, utan bara visa henne att hur hon stängde
så — för si hon var för oss alla en förargelseklippa, och Andreas
hade särskilt agg till henne emedan hon fört ut rykten om hans
gamla mor, alt hon kunde trolla och sådant, som visst var en osanning,
fastän det nog finnes folk, som kunna mer än andra och skaffa igen
stulet gods och sätta sjukdom på folk och kreatur och sådant, det
vet man nog, men Andreases mor hon var oskyldig i sådant. Men
si, de hade varit i delo om ett arf, som snålsaten ville ha i sig —
hon hade inte nog förut, men si vid häradsrätten blef det topsit och
så gick det längre och ända till kungs; men allt blef del topsit —
så atl rättvisan hade sin gång, det kan ingen klaga; men sedan så
ville hon åt Andreases mor på allting, vis och sätt och då hon inte
annat hade alt hitta på, så spridde hon ut, att gumman kunde trolla
och mjölkade hennes kor på en knif som hon satte i fähusväggen
och sådant, som trollpackor bruka. Sålunda begaf sig att vi pojkar
sprungo öfver yttre grafven, arbetade oss genom häcken och in i
hennes lustgård. Men inte var meningen att stjäla heller. Men så
sade vi: vi skola märka efter oss, så att käringen ser att här ha
varit främmande. Och så klef både en och annan upp i trädena och
plockade ner äpplen och lade i en stor hög — och visst var det väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
