Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Minnen från mina informators-år
- Min första kondition
- Förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ögonen, sammanknäppte händerna och vid vissa ställen liksom
neg med kroppen:
Hvarthän skall jag dock fly
Ur syndens djupa dy, m. m.
Jag har aldrig hört något djupare gripande än denna duett, då
man visste att en förkrossad varelse deroppe med tårar deltog i
sången, – Jag glömmer aldrig detta intryck af den första aftonen
på Träskälla.
Sedan sången var slut, budades till soupén. Den var tyst,
enstafvig, ledsam. Sjelfva löjtnanten, som på tu man hand gjorde
allt för att förarga pastor Fikonlöf — var tyst och blott lät sina
blickar berätta hvad han tänkte. — Min hustru är sjuk, sade lagmannen,
derföre kommer hon icke till bordet.
*
Förtroende.
Löjtnanten och jag skulle tills vidare bo i samma rum, helst
pastor Fikonlöf intog det som var mig ämnadt. Dessa rum voro
belägna i ena flygeln, med utsigt åt fruktträdgården, hvars tvinande
träd visade konstens vanmakt mot en viss bottensyra.
— Nå, sade löjtnanten, sedan han iklädt sig nattrock och tofflor
— hvad sägs om pastorn?
— En ganska religiös man.
— Religiös? dermed vill väl magistern förstå en hederlig karl?
— Ja, det är naturligt.
— En menniska, som lefver som han lär?
— Ja, det är klart.
— Men se, denne här han bara tror — det är en läsare, ser
magistern — en karl, som tror och beder och ligger i syndaånger
utan hof och måtta och föröfrigt är lömsk, hård, snål — en falsk
figur, som smyger som en orm och fiskar som en katt i grumligt vatten.
– Ganska vacker målning.
— Men hör på nu. — Den der karlen upptogs på gatan af en
fattig borgarenka i Waldemarshamn — han gick och tiggde — då
förbarmade hon sig öfver barnet och tog det till sig. Hon höll
honom i skolan, hon arbetade för hans räkning, vakade och led brist
— hon höll honom vid akademien. Då voro hennes tillgångar
uttömda — hennes syn förmörkades. Fikonlöfvet fick sig en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0046.html
