Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 41. Åter i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överraskningen förstummade mrs Campbell i
början; slutligen sade hon:
– Vi äro alla i den högstes händer och utföra
endast hans vilja. För din skull, min käre Campbell,
för barnens skull borde jag kanske glädjas –
jag vet knappt. Jag tillstår att jag är fullt lycklig
här, då mina barn blivit mig återgivna. Jag
betvivlar, om denna lycka skall bliva ökad genom
återvändandet till Wexton Hall; i alla händelser
skall jag med saknad lämna denna ort. Vi hava
sedan vår förening varit utsatta för alltför många
lyckans omkastningar, Campbell, för att icke av
erfarenheten hava lärt oss, att ett fridfullt, stilla och
förnöjsamt hem ar för vår lycka nödvändigare än
rikedomar.
– Även mina känslor äro de samma som dina,
Emilie, svarade mr Campbell, men vi hålla på att
bliva gamla och hava genom ett mångskiftande livs
händelser praktiskt inhämtat vår visdom. Jag
märker, att våra barn tänka annorlunda, och jag
undrar icke därpå.
– Jag far ej till England, sade John. Jag skulle
endast bliva skickad i skola. Ingen skolmästare
skall piska mig – jag är en man.
– Ej heller mig, utropade Percival.
Översten, mr och mrs Campbell samt de äldre
medlemmarna av familjen kunde icke låta bli att
draga på munnen vid de båda gossarnas utrop. De
hade båda spelat rollen av män, och det var alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
