Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. En strid på havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela överresan, anmärkte Alfred, när han sade
honom farväl.
– Utom i fall ni råkar komma i strid med en
fiende, ty då skall jag söka lägga mig på ett
aktningsvärt avstånd, mr Alfred, svarade kapten
Wilson skrattande.
– Naturligtvis. Kanonkulor hava aldrig blivit
uppfunna för damer, ehuru de icke hava någonting
emot att andra kulor, klot, bollar – eller hur
Emma? Men farväl! Ni kunna ofta se mig genom
kikarna om ni hava lust. Kommen ihåg det.
Alfred stötte ut båten och var snart ombord på
"Portsmouth". Följande dag avseglade de för
gynnande vind och gott väder. Konvoj en växte
emellertid till ett hundra tjugo fartyg.
Vi få emellertid lämna mr och mrs Campbell samt
familjen ombord på "Londonköpmannen" och i
stället följa Alfred på "Portsmouth" under färden till
Quebec.
Under några dagar var vädret gott, ehuru vinden
icke alltid var gynnande, och konvoj en höll sig
tillsammans i god ordning. "Londonköpmannen" var
aldrig långt ifrån "Portsmouth", och Alfred använde
en stor del av sin tid, när han icke hade
vakttjänstgöring, på att rikta sin kikare mot fartyget och giva
akt på sina kusiner och den övriga familjens rörelser.
Ombord på "Londonköpmannen" var man på
liknande sätt sysselsatt, och rätt ofta viftades det med
en näsduk till hälsning och tecken till igenkännande.
Slutligen anlände de till Newfoundlands sandbankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
