Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
åttonde kapitlet.
— Tack ska frun ha. Berg strök leende sina
mustascher, jag håller »frimåndag» i dag, som
svensken säger, det gick hårt till på föreningen i natt.
Den som ätit steg genast upp, tog rocken på
armen och ställde sig en stund bredbent däruppe i
solen för att låta ölet dunsta av. Andra lutade sig
självsvåldigt tillbaka, vickade på stolen och petade
obesvärat tänderna, men herr Bovik kröp tätare in i
sin krok och strök sitt böljande skägg med fingrar,
vilkas toppar voro bruna som doppade i lackfärg.
Benen nådde ej fullt golvet, och ögonen följde
uppmärksamt blinkande varje talares ansikte.
Ett ögonblick stannade Louise Hultman på den
dammiga trappan, som ledde upp i huset, och lät,
med en menande blick på de starka karlarna,
böckerna vila mot ledstången. Sedan gick hon trött och
släpigt till sitt tarvliga rum.
— Albert lille, hör mig, så är du snäll — fru
Silfversvans gastbleka ansikte, med håret stramt
uppkammat, bar ett uttryck av förstenad ängslan. Hon
stod mitt i den smala källarhalsen och höll i sin
stretande mans rockskört. — Stanna inne, jag lagar till
en liten toddy sedan.
Han knuffade undan henne.
— Jag ska ut och skaffa mig arbete, förstår du,
ge mig 4 dollars, i den här hatten kan ingen
människa fa något jobb.
— Herre Gud, 4 dollars, så svårt som jag har
att få ut vad jag ska ha, Bergström och Svensson
som inte haft arbete på sex veckor, och Bovik se’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
