Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Bland idrottmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hvilket lågt anseende denna kroppsöfning stod här för några årtionden
sedan samt att den då aldrig idkades af kvinnokönet. En flicka
skulle ha förstört hela sin framtid, om man funnit skridsko på
den fot som ansågs skapad endast för dans eller lustvandring på
fast mark. Och när gossarne åkte, skedde det på dåliga banor med
dåliga skridskor och utan något slags stil. Vacker kroppsföring kände
man als icke till, något som nu mer ingalunda är okändt för det stora
flertalet af tolf och fjortonåringar. Hvad som förr ansågs som stor
konstfärdighet, enär det visades endast af några få, betraktas nu som
nödvändigt grunddrag i åkningen, utan hvilket man ej kan uppnå någon
verklig konstfärdighet.
Det har, med få ord sagdt, så väl på detta område som inom
öfriga kroppsöfningar kommit en mer idrottsenlig anda in i vår
ungdom, hvilken icke nöjer sig med en maklig promenad på skridsko,
utan ifrigt arbetar på en verklig utveckling samt sträfvar med kraft
och ihärdighet att öfvervinna svårigheterna.
Största förtjänsten om skridskoidrottens utveckling tillkommer Stockholms
roddförening som hos oss anordnade de första stora skridskotäflingarna. I början
hade Roddföreningen sin egen bana, på Djurgårdsbrunnsviken, men tog med
uppoffrande af denna, 1883, första steget till bildande af Allmänna skridskoklubben,
hvilken sedan oupphörlig förkofrats.
Redan förut fans Kungliga skridskoklubben, som har sin bana mellan
Kastell- och Skeppsholmarne, men efter Allmänna skridskoklubbens förebild ha
andra, väl ordnade skridskoföreningar uppstått. Stockholms skridskosällskap på
Mälaren, Sveabanan å Klara sjö, o. s. v. Alla dessa banor äro försedda med
skridskopaviljonger som uppsättas vid skridskotidens början och tagas bort vid
vinterns slut. Den kungliga klubben begagnar Svenska segelsällskapets landfasta
af tegel uppförda, prydliga paviljong å Kastellholmen. Öfriga paviljonger äro
af trä och således lätta att sätta hop och taga sönder.
Utom dessa banor, finnes en särskild på Nybrovikens yttre del samt andra
på Hammarby sjö, Djurgårdsbrunnsviken med flera ställen i och omkring Stockholm,
och Sällskapet för främjande af skolungdomens fria lekar, stiftadt 1883,
har anlagt och underhåller skridskobanor på de större skolgårdarne.
Men nu äro vi på Nybroviken en af de stora täflingsdagarne. Där
täfla skolynglingar under sexton år. Så komma »amatörer», vidare
kanske en mellanfolklig täfling. Musiken spelar upp en marsch i
hastigt tempo. En ungdomlig figur störtar fram på banan. Han bär
de finska färgerna. Det är något öfverlägset i hans åkning med ovanligt
svåra och väl utförda figurer, men han har en värdig medtäflare
i en ung svensk och en mindre farlig i en amerikan. De tre taga
pris i den ordning de nu nämts.
Det är kanske också den gången eller en annan gång en mellanfolklig
täfling för damer. Åter igen är det från Finland som den
skickligaste kommer, en ung fru som samma dag på morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
