Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. I muséer och bland konstnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de arbeten som »hembjudits». Det är en vacker skara, åtminstone
en stor, och tid tager det att riktigt ärligt göra sig förtrogen
med dem. Så kommer själfve inköpsdagen.
Man infinner sig i lokalen, hvilken då är stängd för
allmänheten. Där samlas de sju styrelseledamöterna och de tolf
medlemmarna af inköpsnämden. De se betänksamma ut. Skattmästaren har
förklarat, att till inköp för denna gång ej kan afses mer än t. ex.
4,000 kr. Hvart skall det taga vägen? Två hundra arbeten äro
hembjudna, d. v. s. att minst ett hundra konstnärer göra anspråk på
föreningen samt att af dem minst åttio skola tillbakavisas. Under
sådana förhållanden är det just icke något lustparti att vara med i
konstföreningens inköpsnämd. Styrelsens fyra professorer blicka
vemodigt på generalen, hvilken för dem an.
Det är alltid en förnämlig man som är ordförande. Den förste var den
varme konstälskaren, grefve A. G. Bielke. En tid var Baltzar Bogislaus v.
Platen föreningens ordförande, sedan var det riksmarskalken, grefve A. F.
Gyldenstolpe, så under tolf år (1865—77) grefve G. Trolle-Bonde, efter honom
öfverintendenten F. Dardel, sedan generalmajor O. M. Björnstjerna, och nu är det
professoren, grefve G. v. Rosen.
Man beslutar att använda de 4,000 kr., och med generalen i
spetsen drager nämden omkring i utställningslokalen, stannar
begrundande och öfverläggande framför hvarenda tafla och de få
bildhuggararbetena, väljer och vrakar.
Det är ett ansträngande arbete att gå omkring på det sättet och
hålla uppmärksamheten spänd samt söka välja i konstens intresse.
Högst få af de hembjudna konstverken vinna enhälligt bifall. I de
flesta fall måste deras öde afgöras genom omröstning som sker genom
händers uppräckande. Det inträffar nog, att ingen enda hand höjes
till ett arbetes försvar. »Jag ser inga armar!» utropar ordföranden
och går till nästa tafla eller skulpturverk.
Slutligen kommer man till de hembjudna målningar som icke
fått rum på väggarne och hvilka ofta utgöra flertalet. Två
vaktbiträden bära fram den ena efter den andra och ställa dem på ett
staffli i så fördelaktig dager som möjligt. Tafla efter tafla, dussin
efter dussin, undergå på det sättet noggrann granskning. Man ser
representanter för hela den moderna svenska målarekonsten vandra
förbi, göra front och åter försvinna.
Ändtligen har man efter flera timmars arbete granskat dem alla
och satt en stor del af dem på förslag till den slutliga omröstningen.
Nämden och styrelsen, med generalen i spetsen tåga in i det allra
heligaste, konservatorns rum, där också föreningens boksamling och
handlingar förvaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
