Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Faster Maria kom till staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
»Hvad är det, jag skall se?» frågade Fru Hampton
bistert.
»Nå ja — jag tycker det är så svårt att säga det
—» stammade Bessi, som af hela sitt hjärta önskade, att
Grace, med sin fina takt, nu varit tillstädes och hjälpt
henne. »Men Tants klädning och mössa äro verkligen
litet omoderna.»
»Och hvad tror du, att jag bryr mig om hvad som
är modernt? Tror du inte, att jag bättre förstår, hvad som
passar mig, än den där lille spelevinken därnere?»
»Jovisst, och därför skulle jag ej heller bry mig det
minsta om hvad en sådan där säger», sade Bessi lugnande
— »han har väl inte bättre vett.»
»Det är lätt för dig att säga, det du ej skulle bry
dig om det», svarade Faster Maria, »men ser du, jag har
alltid varit van att bemötas med aktning, och att då bli
kallad för »Gumman Noak» och gjord narr af på ett hotell!
Nej, det skulle heller aldrig hafva händt, om jag fått min
vilja fram, och fått fara till Fru Duncans!»
»Men huru kunde Faster fara till Fru Duncan, när
hon är död?» frågade Bessi.
»Det tror jag icke, att hon verkligen är död», var svaret.
Bessi teg, ehuru hon var svårt frestad att säga ut
hvad hon tänkte. Men det fanns i dag något hos Fru
Hampton, som väckte ett visst medlidande hos henne. Där
fanns visserligen hela den gamla halsstarrigheten qvar,
men den hade denna gång en viss liten anstrykning af
misstroende till sig själf, som Bessi aldrig förr hade sett
hos fastern. Hon tycktes vilja taga den lilla flickan till
sin förtrogna, och liksom vädjade till hennes hjälp och
deltagande.
Yid det att Bessi nu lade märke till detta fasterns
nya sätt och jämförde det med hennes vanliga befallande
och myndiga väsende, kom hon att tänka på, i huru
många år den gamla frun hade varit van att herrska som
enväldig drottning på sitt ensliga landtgocls, tills lion vant
sig vid att anse sig vara fullkomlig i allting. Hon var
i själfva verket den styrande hufvudpersonen i hela sin
trakt. Hennes vilja var lag, och det enkla landtfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
