- Project Runeberg -  Nya småttingar : ännu odygdigare än Helens /
112

(1896) [MARC] Author: John Habberton Translator: Mina Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom - 13. Flickskolevänskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

att cle so in fått en riktigt fin uppfostran och lärt att skicka
sig, äro trefligare att vara tillsammans med.»

Med dessa ord tog Tom upp sina handskar och
började draga dem på sig, och sedan han lyckligen utfört
denna bragd, spärrade han ut alla tio fingrarna, som ett
par solfjädrar. »Usch, hvad jag tycker det här är fånigt!»
utropade han.

»Ja, det gör jag med», sade Harri, »och jag kan då
rakt icke begripa, hvad det skall tjäna till.»

»Ja, men cl et påstås ju, att man får kopporna och
mässlingen och allt möjligt genom att smittas af andra»,
sade Tom. »Och kanske man kan få folkskick, så att
det riktigt blir folk af en, på samma sätt? Fru Philips
säger, att clet är handskarna som gör det. Det vet jag
nu inte», slutade lian, litet villrådigt, »men nog skall jag
väl behålla dem på mig nu på en halftimma åtminstone
i alla fall.»

TRETTONDE KAPITLET.

Flickskolevänskap.

Medan nu den sanningen långsamt klarnade för Tom,
att det möjligen kunde löna mödan att söka vinnlägga sig om
ett bildadt umgängessätt, kom Bessi också så småningom
till en liknande slutsats; och de båda barnen började
erfara sanningen af modrens ord, att saktmod och
finkänslighet voro bildningens och den goda tonens första frukter.

Bessi stod emot i det längsta; lion hade kommit till
staden, fast besluten att alltid förblifva fullt oberoende och
själfständig, och hon föresatte sig i tysthet, att icke det
minsta bry sig om modets och konvenansens fordringar.

Något som hon särskildt djupt föraktade, var modet,
hvilket enligt hennes uppfattning var detsamma som de
modeplancher, hon sett, med damer på, som hade små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasmatt/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free