Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Revolution och inbördeskrig - 5. Det nya Kina vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
fram en verklig reformperiod (1902—1908). När ridån år
1911 går upp för nästa akt, är landet i full revolution, och
året därpå är världens äldsta kejsarrike dess yngsta repu-
blik. Den, som kräver flera uppskakande tilldragelser i ett
tjuguårigt drama, där ett folk på 400 miljoner människor
är eller borde vara en av de förnämsta aktörerna, är onek-
ligen svår att tillfredsställa.
Sådana omvälvningar från medeltid till nyaste nutid kunna
omöjligen förorsakas av en eller annan tillfällighet, utan där
måste med nödvändighet djupare liggande krafter driva sitt
spel. Det faller sig emellertid svårt att så kort tid efteråt
klargöra orsakssammanhanget, och jag får därför stanna
vid några påpekanden och antydningar. Impulser hava gi-
vetvis kommit utifrån, genom européer och amerikaner i
Kina och genom kineser, som studerat i Europa och Ame-
rika. Nederlaget mot Japan och stormakternas allt hård-
häntare metoder hava verkat uppryckande; de hava lärt
varje tänkande kines med någon tillstymmelse till bildning,
att det ej gick an att fortsätta som under de senaste decen-
nierna, utan att kineserna antingen måste driva bort de vita
inkräktarna eller också tillägna sig så mycket av deras ma-
teriella kultur, att de bleve mera jämbördiga. Detta an-
tingen eller förklarar till viss grad de tvära kastningarna
mellan reaktion och reformiver, men vad här anförts, räc-
kei dock icke till att förklara de två decenniernas påskyn-
dade utveckling.
Vi kunna utgå ifrån, att det stora arbetande folket i alla
dess skikt icke kunnat följa med pendelsvängningarna, och
har man en gång kommit in på denna tanke, så blir man
allt ovissare, om folket på 400 miljoner varit någon huvud-
person alls i det stora dramat. Stora folkmassor hava na-
turligtvis satts i rörelse, än i en riktning och än i en annan,
men ju mera man funderar över saken, dess klarare blir det,
att massorna bara varit statister. Inte har genomsnitts-
bonden eller kulin haft den minsta aning om, vad republik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
