Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lord Aberville’s systerdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
— Jag är ju inne på saken. Hvad jag är, det hör
minsann till saken. Utan att ni vet det, begriper
ni ej ett dyft det fina i kråksången. — Ser ni, jag
är änkling och har ett enda barn, en pojke, Lin-
coln Shelley Washington Curvill, 24 år — rasande
vacker pojke, lik mig i mina klangdagar. Han är
en gentleman, sir, och uppfostran har han fått,
som kostat sina modiga fyrkar. Men så begriper
han också allting: elektricitet och maskiner och
taflor och byster, allting. Har jag kostat på honom,
har jag också haft glädje af honom.
Men så har jag också lagat, att han fått det
bra förspändt. En gång när Stratch och jag togo
oss en drink efter ett direktionssammanträde, sade
jag till Stratch: “Hör på, Augustinus, jag har hittat
på en luminiös idé.“ — “Hvar? På gatan“? frågade
han — han är en inbiten gyckelmakare, sir. —
“Nej du, här!“ och jag pekade på min hjärna. —
“Hm“, sade Stratch och grinade. “Jag bugar mig.
Du liknar skaparen, som kallade fram ljus ur det
mörka intet. Hvad är det för idé? Har du funnit
upp en ny ölsort, förfalskad med sassaparilla och
gulockra?“ — “Nej du, icke ens ett nytt sätt att
göra fläskskinkor af sågspån som du.“ — “Nå, låt
höra din idé då, så får jag se hvad den duger till“,
sade han allvarsamt. — “Den duger, ty den är, att
min Lincoln och din Semiramis skola bli ett par.
Passar eller hur?“ — Han betänkte sig en minut.
“Hvad ger du pojken?“ — “2 millioner och plats
som underdirektör i firman med 10,000 om året.“
— “Och ditt hus vid ll:e gatan?“ — sporde Stratch.
Jag vardt smått förargad, ty jag tyckte, att jag bju-
dit hederligt, men jag sade bara allvarligt: “Ä’ vi
sckackerjudar eller ä’ vi gentlemen, Stratch?“ —
Han låt emellertid sig ej bekomma utan kastade
upp benet på bordet och upprepade: “Huset vid
ll:e gatan?“ — Jag tyckte, att han var knusslig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
