Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och han hade dock ett hjerta, finkänsligt
som få; men han hade ej förmåga att gifva det
uttryck.
Charles var en af dessa små svarta fransmän,
hvilkas skägg börjar växa strax nedanför ögonen;
ansigtsfärgen var gulaktig och håret styft och
stripigt. Hans ögon utvidgade sig icke, då han
var glad och upplifvad, utan de irrade omkring
och blixtrade. Smålog han, drogo mungiporna
sig uppåt, och mången gång, då hans hjerta var
fullt af glädje och välvilja, hade han sett men-
niskorna draga sig halfrädda tillbaka för hans
frånstötande yttre. Den ende, som kände honom
så väl, att han ej tycktes se hans fulhet, var
Alphonse; men alla de andra missförstodo honom;
han blef misstänksam och slöt sig allt mer och
mer inom sig sjelf.
I ett omärkligt crescendo stegrades den tanken
hos honom: hvarför skulle han aldrig nå något
af det han bäst behöfde: ett vänligt och hjertligt
umgänge och ett tillmötesgående, som kunde
motsvara den värme, han stängde inne hos sig
sjelf? Hvarför smålogo alla menniskor mot Al-
phonse med framräckta händer, medan han måste
nöja sig med stela bugningar och kalla blickar?
Alphonse visste om ingenting. Han var
frisk och glad, hänryckt öfver lifvet och belåten
med affären. Man hade placerat honom i den
lättaste och angenämaste branchen af affären,
och med sitt goda hufvud och sin talang att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
