Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom att ensam slå sig igenom — för nio år sedan,,
då Yukon ännu var obefaren.
Efter en halvtimme kom mrs Schoville inrusande
med Corliss i sitt kölvatten.
»Å, den här backen! Jag är alldeles andlös!»
flämtade hon, medan hon drog av sig vantarna. »Aldrig
har jag sett en sådan ötur!» utbrast hon strax
därefter. »Vi få aldrig pjäsen att gå! Aldrig kommer då
jag att bli fru Linde! Nu har Krogstad givit sig av
till Indian River, och ingen vet när han kommer igen.
Och mrs Alexander har neuralgi och kan inte gå
utom dörren — så få vi ingen repetition alls i dag.
Det är verkligen fatalt!» Hon intog en dramatisk
attityd och deklamerade: »Jo, i den första
förskräckelsen, men nu ligger det ett dygn emellan, och
det är otroliga saker jag under den tiden har varit
vittne till här i huset. Helmer måste få veta
alltsammans; denna olycksaliga hemlighet måste i dagen. O,
Krogstad, ni behöver mig, och jag — jag behöver
er! Och så är ni därborta vid Indian River och
bakar surdegsbröd — och jag skall aldrig få se er mer!»
De andra klappade händerna.
»Den enda lönen för att jag vågade mig ut och
lät er alla vänta var att jag träffade på den här löjliga
människan.» Hon sköt fram Corliss. »Å, ni ha ju
inte träffats förr! Baron Coubertin — mr Corliss.
Om ni upptäcker en rik fyndighet, baron, så råder
jag er att sälja till mr Corliss! Han disponerar
penningpåsar som en Krösus och köper allting som lovar
gott — kanske annat också, ty han är filantrop
också, skall ni veta. — Men skulle ni kurAia tro det?»
Nu vände hon sig till hela sällskapet. »Den löjliga
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
