- Project Runeberg -  I Nordanland /
264

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264
åtgörande sänd norr ut. Yille man, kunde man ju så lätt
rymma till Norge — men det vill man inte, man har det hra
här i ärkeängelns stad och vet inte alls hur man kunde få
det på annat håll. Och ingenting fattas heller i den »med-
borgerliga aktningen», som ju säges vara ett nödvändigt
villkor för att en karl skall kunna hålla sig uppe.
Utanför staden lågo ett par samojedfamiljer på lur efter
några kopekslantars förtjänst på renskjuts. Sitt läger hade
de slagit i närheten af Sollembola, men om dagarna såg man
dem ligga och latas intill ångbåtsbryggan, utsträckta på drif-
vorna eller nedgräfda i snön, medan renarna stodo hopbundna
framför de lätta åkkälkarna och bara latades också de, efter-
som de ingenting hade att tugga på. Engelska konsuln, hans
bror amerikanaren, vännen generalkonsuln och jag beslöto oss
för att skaifa sällskapet litet motion. Yi ackorderade om
pris med »höfdingen», slängde oss i promenaddräkt ned på
de smala kälkarne och körde i väg. Det bar af med ur-
sinnig fart. De fyra i bredd spända renarna rände först i
galopp, sedermera i sträckt traf, och när de omsider saktade
af och slogo in i långsam lunk, fingo de genast en erinran
om att »kvickna till» af det framför oss sittande renskins-
bylte, som dolde en samojedflieka af den mest makalösa fulhet.
Tösen var väpnad med en lång träpik, och när det som
sagdt började gå en smula sakta, stack hon till renarna ett
tag med stången så att farten ökades. För resten var det
omkring 30° kallt med hård blåst och yrsnö, alltså tillräck-
ligt friskt och svalt. Också manipulerade vi träget näsa och
kinder för att slippa få dessa framträdande partier förfrusna.
Ty frostskador höra till de dagliga äfventyren här, antingen
man åker efter ren, sitter i isvoschtschikens släde eller pro-
menerar på gatan. En herre upptäcker att den dam han
möter på trottoiren visar fram en krithvit nästipp. Han
tager af pälsmössan eller gör honnör på baschliken och säger:
»Ursäkta, min fröken, men ni tycks verkligen haft den oturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free