Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
fors eller något vattenfall. Antingen man far uppför eller
utför älfven, måste vid ett sådant ställe båten landdragas,
hvarefter man bär den på armar eller axlar eller också slä-
par den på kafvelbro till en plats ofvan fallhufvudet. Att
utan vidare draga båten öfver till farbart vatten lyckas ej,
ty bordläggningen är ömtålig och. stranden brukar vid forsarna
och fallen vara mycket svår att taga sig fram på: sönder-
skuren och splittrad, full med hvassa stenblock på härs och
tvärs.
När man skall till kusten och ränner utför forsarna, går
det betydligt bekvämare till, och då väjer man ej för den
fors, där man förut måste draga upp båten med linor, utan
ger sig gladt iväg — sätter nedför forsen — 11. b. om man har
en säker styrman eller själf kan konsten och känner forsarna.
Att vara »forskarl» är ett svårt yrke, som fordrar mod, på-
passlighet och öfning. Därför är det också ett ansedt värf,
och hvarje trakt har gärna sina koryfeer. Det gäller hvar-
ken mer eller mindre än att hitta rätt väg och att manövrera
blixtsnabbt samt att känna de olika forsarnas stensättning
under olika vattenstånd. Leder styrmannen i en trång pas-
sage farkosten på orätt sida om en farlig sten, kan båten
törna på en utlöpare, fyllas med vatten, välta eller slås i
stycken. Det gäller att aldrig tappa koncepterna eller mista
sinnesnärvaron, ty i forsen måste allting vara ögonblicksverk.
Och ännu en sak och en anledning till olycka: om roddarne
ej i värsta forssvallet taga i allt hvad senor och muskler
tåla, så att båten ordentligt känner styrskofvelns sporrande
välde — ja, då ränner båten på en sten och går det galet,
går i kras. Intet är därför farligare än att nonchalant be-
handla denna dråpliga, spännande idrott.
Ar det litet vatten i älfven och är den fors, man skall
ränna utför, mycket stenig, måste stakarena bära emot med
forkarna för att båten ej skall få för stark fart och åka
fast på stenarna. Styrmannen, som har att noga gifva akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
