Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUDI KS VALL—ÖREGRUN D
289
mardag. Vi kommo i motorbåt, jag står och tittar intensivt på
det vildidylliska landskapet, där varje detalj är kärv men det hela
på ett mystiskt sätt milt — då med ens något som en blixt noteras
högt upp i höger synfält, och jag ser som en tunn vit strimma, som
den trådsmala aningen efter en torped fast i vertikal- i stället för
i horisontalplanet, och så ett nedslag i den blanka vattenytan, en
skumkaskad, en paus, och så stiger ur vattnet ett par vingar, slår
några slag, och en jättefågel lyfter och skruvar sig upp i solluften,
jag ser gjusen, jag ser gäddan i dess klor, och den glider på samma
högdraget likgiltiga sätt, som jag sett här i dag, bort över skären.
Jag förstår mer än väl naturreservatisterna, som vilja ha kvar
all denna härlighet, den ger skärgård och hav dess själ, alldeles
som nationalflaggan ger landet dess, men . .. ja, vi ska inte
diskutera, och för resten måste jag nu berätta, vad som hänt oss här.
Vilund kom ut till oss mitt i stormen, och jag fick en bra
intervju med honom på akterdäck. Men jag tyckte, han satt och
tittade lite konstigt akter över, så pekade han och sa:
— Ni ha draggat! Vi kommer in på sten där!
Den lyste gul i vattnet bara ett par meter akter om oss. Jag
ropade på Calle, som just var nere efter glas till en grogg, som
Vilund skulle bjudas på.
Men nu blev det andra bullar av! Maskin i gång. Jansson hivade
ankaret, det blåste knivar och gafflar och porslin i den heta
luften, sjön stod vittoppig, vindstyrkan var väl uppe i 30 sekundmeter
—då!!!
Då tittar jag akter ut och upptäcker . . .
— Jöllen har slitit sig!
— Djävlar!!!!!!!!!!!!!!
Den drev ner mot stenblocken i stranden, vi kunde ingenting
göra, förrän ankarsättningen var klar. Då rodde Vilund och
Jansson i V:s eka efter jöllen, fånglinan hade sprungit.
Glastrallen på akterdäck hade blåst ur hakarna och slungats
längst akter ut på däcket bland ankarkätting och trossar.
Så var äntligen allting klart, och nu resonerar Calle
fiskarekonomi framme på bryggan med Vilund.
19 Nordström, Flugiga värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
