Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNDSVALL- HUDIKSVALL
245
Vi voro samtida på "Sundsvalls Tidning" nov. 1903—mars 1905,
han som bokhållare på kontoret, jag som medarbetare på
redaktionen. Han betalade ofta ut min lön till mig, men jag anade aldrig
under första tiden, att han sysslade på minsta sätt med konst, jag
tyckte han var en rapp bokhållare och normal och riktig
människa. Men så en dag ordnade Konstföreningen eller
Konstnärsförbundet eller vem det nu var, en stor utställning av modern
svensk konst i Stadshussalongen, och jag skrev en hel
artikelserie om vad som där fanns.
Några dar senare blev jag uppvaktad på redaktionen av
Leander, men han var inte ensam utan i sällskap med sin kamrat under
studieåren, Hadar Jönsén, de frågade, med anledning av dessa
artiklar, om jag ville titta pä och avge omdöme om en del
teckningar och målningar, som de gjort. Naturligtvis. Och jag minns,
att det var en rulle kolteckningar men ännu ingenting, som talade
om, vad som en dag skulle bli, vilket icke hindrade, alt jag
uppmanade dem på det livligaste att fortsätta, som de också gjorde.
Ett par år senare eller 1907 var jag på tillfälligt besök i
Stockholm och bodde på gamla Rydberg, och vilka dyka upp där en
morgon om inte Leander och Jönsén. Välbeställda elever vid
Konstnärsförbundets elevskola. Och nu fick jag höra.
De hade fortsatt, men tidningens ekonomichef, som hade ett
utpräglat färgsinne men tyvärr bara för färg på kortlapparna, hade
kommit underfund med, att Leander målade, och förbjudit honom.
Leander hade fortsatt, hade stigit upp vid 4-tiden om
vårmorgnarna och gett sig av utom stån. Det upptäcktes, och den älsklige
kortoxen förklarade då för honom, att, om det kom en dylik
anmälan till, så skulle han omedelbart förlora sin plats.
— Nå, sa jag, och sen då?
Jo, Leander hade tagit mod till sig och lyckats på något vis
komma i förbindelse med Richard Bergh, som blev förtjust i det
han visade, och lyckades få prins Eugen intresserad, ja, sen var det
inte svårt att få en bankdirektör med på noterna som mecenat.
Sen lyckades jag, sommaren 1908, ordna en utställning åt de två
gossarna i Härnösand och få den alltid hygglige Jolin Ekman på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
