- Project Runeberg -  Denna flugiga värld /
64

(1941) Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 2. Öregrund—Umeå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

LUDVIG .NORDSTRÖM

i Sundsvall. Men hans håg stod, i synnerhet på gamla dar, till
jordbruk. Han hade därför av en bonde uppe i byn arrenderat
Myresudden, röjt den och med otrolig möda lagt den under
kultur. Nu var det ont om hästar på ön, med följd att, när marken
skulle plöjas om våren, så måste gubben hyra fiskarpojkar att
dra plogen. Så kom det sig, att mina minnen från Murresund
inneburo minnet av, att min rygg värkte och sved. Och för Olga
voro minnena av ungefär samma slag.

Nå, emellertid, för att återgå till nuet! Hamnen såg tom och
död ut. Inga båtar vid bryggorna, bara några få nät i gistvallarna.

Men uppe i skogen, högre än Flögstångsberget, låg en ny liten
byggnad, och väg ledde ner från den genom skogen.

— Vad är det? frågade jag Olga.

— Nya reningsverket. Nordström vet, vi ha ju fått
vattenledning och avlopp nu i hamna. Det kom till först för fisket, och
då satts det in i alla bodar, för du vet, vattnet utanför bodarna
gick int å använde länger, för all bensin å olja å smörje från
motorbåtarna och från allt folke. Så först skulle vatten in i
bodarna för läkningen (sköljningen av strömmingen). Så var det
bestämt.

Ja, så pratade vi en stund på bron och återvände sedan hit
till båten. Nu fylla vi på bensin och fortsätta sen till Umeå. Vi
äro ganska trötta, det går runt i skallen, ögonlocken vilja falla
ihop, och det känns svettigt och klibbigt. Nyss duggade det.

— Första sommardan! I år! sa Olga. Förr ha vi hatt kallt,
värre!

Kl. 5 e. m.

Vi ligga här alltjämt. Calle har snickrat, vi ha fyllt bensin,
och vi ha köpt strömming, det sista inte minst besvärligt, ty på
34 bodar fiska nu knappt 8, och för att fä tillräcklig råvara för
surströmmingen måste man ibland köpa färskslrömming ända
från Sundsvall.

Detta berättade Nordqvist för mig, ordföranden i
fiskförsäljningsorganisationen här, just nyss återkommen från fiskarmöten
i Örnsköldsvik och Härnösand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nlflugiga/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free