Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 GUMMAN MUNTHER GRÄT
ra stenen utanför västra fönstret rusat på
fönsterglaset, som buktat sig och klingat. När för tredje
gången ilen satte till rutan och samtidigt dörren
suckade, skorstenen ulade högt, regnet bredde en
hvirfvel öfver spåntaket och hela stugan darrade — slog
gumman upp sitt ena öga. Därpå sitt andra.
Stirrade rätt fram. Lyfte ena foten. Så den andra.
Lyssnade. Glyste sidvägs på Munther. Hörde det
för-skräckansvärda dånet. Anade. Reste sig. Tog sats.
Hoppade ut på golfvet, så att katten spratt långt
ur sängen. Kom till fönstret. Stod där liten och rultig
på sina runda, stadiga och smutsiga ben. Slog
samman händerna och ropade:
— Munther! Det är stannen så falit, så alla
båta drif västan i Brännudden. Notbåten ligg och
hugg nor om strandbåthuset. Vi gett opp etta
båta.
Munther reste sig krokig och darrig och svag.
— Ja, si tocke skrömt! Ha’nt det vurti
star-men rakt! sade han sakta och klådde sitt gamla
hufvud. Och n’Erke, sa han, hvar ha du’n Erke nasch?
Ä’n på bögden, så gett du då gå ett’en!
— Du är toket, Munther! sade gumman.
— Toket är dom, når dom är ung, sade
gubben.
Gumman kom ut i blåsten, och hela hamnen var
i uppror. Det lyste i några fönster, fruset och
omor-nadt som i vintergryningar, och fiskareskuggor
sprungo genom gistvallarna, och rop hördes i
bodarna, hvarjämte båtar började ro opp sig på sundet
förlatt nå till stormskyddade platser.
Munthers dräng hade vid denna tidpunkt i nat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
