Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, dä ä då dä minsta man kan säga. En
begriper inte hur di kan hinna med allt elände.
— Ja, tiden är ond, sa Sporre filosofiskt.
— Dä har den alltid varit, sa mor Fia, men
nu är den urusel.
— Nå då vet vi det då, menade husaren, men
nu ska vi tiga med det och se om det inte kan
bli bättre framdeles.
— Ja, om så väl vore — men säj mej, finns
det inte sådana där apparater för karlar också?
— Nää, dä gör dä inte.
— Nä jag kan väl tro dä. Dä är förstås
karlarna som lia funnit opp den där mystikanten,
kan jag tro, å di aktar sej nog för att finna opp
något som kan ge besked om dom, för så är
det alltid.
Nu gick Fia ut och slängde igen dörren och
husaren tog sina apparater och gick också. Nu
var väl den här historien ur världen. Trodde han.
Men det var den inte. Fia gick länge och bar
på den ensam, men till slut blev detta omöjligt
och så fick en väninna del av den. Det blev
ett intimt och givande samtal och det kunde
pratas, för väninnan hade inte varit med på det
första kalaset så om henne var inget ont att säga.
Man gick igenom hela byn och man gissade
på saker och ting och menade att nog hade man
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
