Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farmor kallar det», sade Vanda, blek af sorg och
ångest, »så ligger denna oskyldiga varelse och
dör af sorg — tycker farmor det är ingenting?»
Men det gjorde intet intryck på öfverstinnan.
»Det där passar inte alls lilla Anne-Marie», sade
hon halft förnärmad. »Att ställa till scener och
bli tragisk! Hon kunde ha gått och lipat en tid
i all stillhet, det hade varit i hennes genre, men
att skrämma upp hela sin omgifning med sådana
utbrott, det kunde hon ha sparat oss! Alla den
sortens katastrofer, som bringa oordning i det
dagliga lifvet, äro mig så obehagliga. Jag saknar
hvarje dag Charlottes te. Ingen kan i alla fall
laga en kopp te som hon.»
Efter den stunden talade Vanda aldrig mera
om sina hjärtesorger med farmodern.
Med föräldrarna var det ännu mera omöjligt.
De hade under lång tid lefvat i ett upprördt
tillstånd, sysselsatta med att skrifva och mottaga
bref från åtskilliga välvilliga personer, som ju alltid
vid sådana tillfällen visa stort intresse för den
familj, sorgen träffar.
Det viktigaste bref de själfva skrifvit var ett
litet bref till André, där de båda, hvar på sitt sätt,
sade honom, att efter den gränslösa sorg och skam
han gjort dem ansågo de honom icke vidare som
sin son. Om han någonsin skulle återvända till
Sverige, då voro Högvallas dörrar för alltid stängda
för honom.
Det anlände bref från André, men det skickades
oöppnadt tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
