Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»God natt, farmor», sade Vanda i en kylig,
förnäm ton och gick ut ur rummet. I dörren
vände hon sig och såg emot soffhörnet, där den
gamla damen satt hopkrupen, som en bleknad,
vissen gestalt i det svaga skenet från det nedbrända
ljuset i kristallkronan.
»Hon har intet att säga mig», sade Vanda för
sig själf. »Ingenting att hjälpa mig med i detta
elände.»
Då Karl och Charlotte blefvo underrättade om
hvad som händt, togo de det på mycket olika sätt.
Charlotte bara grät och sade bestämdt ifrån, att
hon icke kunde tala om det för Anne-Marie.
»Det kommer att döda henne», sade hon,
medan tårarna strömmade öfver hennes kinder. »Jag
vet, att det kommer att döda henne.» Karl blef
förfärligt ond. Han som i den hemligaste
gömman af sitt hjärta hade hoppats på, att André och
Anne-Marie måhända så småningom skulle komma
att glömma hvarandra, han kände nu blott den
största harm emot denne bror, som kunnat göra
en sä förskräcklig orätt emot henne, hvars kärlek
skulle vara den största jordiska lycka att äga.
Ilan kände en förbittring emot denne förrädare,
som för honom icke längre var en bror, utan blott
mannen, som hade svikit den kvinna, han själf
älskade, och han tyckte han skulle ha lust att
rent af göra André något ondt, för att hämnas
Anne-Marie.
Karl förklarade också, att han omöjligt skulle
kunna se Anne-Marie, då hon fick veta hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
