Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till farmor. »Ilar du sett henne, farmor? Ilar du
sett henne? A’ hon inte gräsligt vacker?»
»Visst ä’ hon vacker, mitt barn; en charmant
företeelse, — och kokett i yttersta fingerspetsarna!»
svarade den gamla damen och följde majorskan
med ögonen.
»Tänk, jag trodde, att koketta människor alltid
voro tillgjorda», sade Vanda.
»Det är bara sämsta sorten,» svarade
öfverstin-nan, »godtköpsvaror, som man genast
genomskådar. Men den du! Ilon är utspekulerad. Hon
kommer så stilla och enkel, som om hon inte hade
en tanke på sig själf, men hon vet, hur hvarenda
fåll på hennes klädning faller. Hon vet, att som
hon står nu, med hufvudet i profil mot parken och
figuren vriden åt motsatt håll, är hon den
vackraste staty man kan se. Mycket bra!»
Ofverstin-nan nickade bifall med hufvudet.
»Hur kan du veta det, farmor?» frågade Vanda
förvånad.
»Därför att jag är en gammal räf», svarade
öf-verstinnan. »Jag har inte förgäfves lefvat sjuttio
år här i världen. Se nu, hur hon träcker båda
händerna mot sin man, så att man riktigt kan följa
konturen af hennes härliga armar! — Ja, hon är
ett charmant fruntimmer.»
Då Vanda icke hos farmor fick något gehör
för sin förtjusning öfver den nya skönheten, sprang
hon bort till Anne-Marie, som stod i ett hörn
bredvid sin mor, och de två unga flickorna utgöto sig
hviskande för hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
