- Project Runeberg -  Estetiska frågor (ur Nordisk tidskrift 1882) /
10

(1882) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som skulle kunna göra konsten till ett blott bandtverk, i fall hon
icke genotn sina biista medlemmar lemnade de tydligaste bevis på
motsatsen.

För att kunna sjunga måste man öfva sin röst; livar ton skall uppnå
den bästa och renaste klang, och för att sammanbinda tonerna måste man
sjunga skalor och öfningar. Alt detta är nu absolut nödvändigt för att
lära sig sjunga väl; men om man oupphörligt endast sjöng skalor och
.öfningar, skulle ingen kalla detta sång. Man skulle på sin höjd säga:
»den personen har ett godt instrument, en god skola, men låt oss nu
höra, hvad han kan använda dem till!»

Det finnes en hel skara moderna författare, som blifvit bländade af
den franska virtuositeten, som tro sig vara poeter, emedan de med
noggrannheten hos en katalog kunna uppräkna alla detaljer i ett rum eller
med stenografisk precision uppramsa hvarje likgiltigt ord, som faller ur
en närvarande persons mun. Det finnes också sådana målare, som tro
sig vara rättmätiga undersåter i konstens rike, emedan de kunna bestämdt
angifva, hvarest hvartenda refben sitter på en människa, och huru hvart
blad faller på ett kålhufvud. Det är ganska förträffligt, att de kunna
detta, ja, mer än förträffligt: det är nödvändigt, — men sedan?. Det är
icke skolprof, vi vilja hafva, utan vi komma till konstnären för att lyssna
på, hvad han vill berätta oss. Icke som om det behöfdes någon
historisk eller idyllisk berättelse i en bild, — tvärt om! Ju färre
förklaringar, desto snabbare gör bilden intryck; men en konstnär diktar med form
eller färger för att gifva sitt inre uttryck. För hans ögon framstå
tingen i verlden på ett bestämdt yttre sätt; han ser det allvarliga och glada
i sådan skrud; det kraftiga eller gratiösa i formen tilltalar honom; han
röres af naturens friskhet eller människans sorg; — kort sagdt: är han
en personlighet, då erfar han ett starkt personligt intryck af fenomenen,
och det är detta intryck vi vilja känna. Att kål är grön, det veta vi
förut.

Ju betydligare den konstnärliga personligheten är, desto betydligare
blir då naturligtvis också hans alstring, emedan det dock, när alt
kommer omkring, är personligheten, som det ytterst beror på. Ju mera
omfattande denna är, desto mera gläder den sig åt lifvets alla företeelser,
desto mera innehåll finner den både i form och färg. Men då det
tillhör den mänskliga inskränkningen att nästan alltid med särskild
förkärlek uppfatta vissa sidor af tillvaron, så inträffar det, och har inträffat
äfven med de största konstnärer, att de företrädesvis varit antingen kolo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhestetfr/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free