Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
mål blef att uppfriska konsten genom att beträda samma väg som dessa gamla
målare. De ville vördnad för naturen, djupt inträngande i ämnet, naivt och
omedelbart uppfattadt, förakt för rutin och generaliserande, hällre enfald,
buren af ärlig och sann känsla, än tomhet och slentrian.
Rörelsen har i sitt uppslag i ögonen fallande likhetspunkter med den
nazarenska oppositionen i århundradets böljan. Olikheten ligger i
engelsmännens betonande af att de ej sträfva till efterbildning af trecentisterna
eller af någon föregående tids stil utan endast sträfva till samma mål som de
gamle. »Hvarken då eller sedan», yttrar Holman Hunt i den nämda
uppsatsen, »ha vi påstått att det ej funnits god och ärlig konst efter Rafael, men
det syntes oss, som om konsten under den följande tiden blifvit så förflackad,
att det endast var i de primitiva verken, vi kunde finna en fullkomlig
friskhet.» En annan olikhet, som visade sig i det praktiska genomförandet af
programmet, är engelsmännens framhållande af själslifvet i sin personskildring,
det är den hos de engelska målarne förut påpekade böjelsen för betonande
af det intellektuella, som där tar sig uttryck. De engelska opponenterna ville
åstadkomma realism och tankedjup i förening, gent emot den idealiserade
formen sätta de karaktären, uttryckt med klarhet och skärpa. En ytterligare
olikhet mellan det engelska brödraskapet och det tyska är, att de förras
medlemmar förblefvo engelsmän och ej läto sig förbytas, att de jämte de religiösa
ämnena behandlade engelska och äfven upptogo genremotiv ur samtiden och
på dessa tillämpade sin sträfvan efter karaktär och intensitet. De isolerade
sig hvarken från sitt folk eller från sin samtid.
Brödraskapet stiftades hösten 1848 af den 21-årige Holman Hunt, den
20-årige Rosetti och John Everett Millais, som var endast 19 år.
Ytterligare 7 tillkommo, hvilka utgjorde bakgrund för stiftarne, skulptören Tomas
Wool-ner, màlarne Collinson, Ch. Collins, Deverell m. fi., Rosettis broder William och F. G. Stephens,
som bäda skötte kritiken och ifrigt försvarade kamraterna. Som .osynlig medlem har man
betecknat Madox Brown, som, skeptisk mot allt hvad kotterier hette, ej ville ingå i brödraskapet
men som delade dess sträfvan. Hunt vill ej erkänna hans stora inflytande pä de andra och
har opponerat sig mot att konsthistoriska författare uppstält Brown som rörelsens rätta
upphofsman, och nu påstår William Rosetti (1896 i förordet till katalogen öfver en
specialutställning i London), att ej häller Ruskins inflytande på dem var så stort som det allmänt antagits.
Initiativet — framhåller han — togs af dem själfva, och en hvar förblef trogen sin individualitet
— något som för öfrigt aldrig blifvit förnekadt.
Hunt, vid akademien kallad »smädaren», var son af en småborgare, hade
själf suttit på kontor och var en allvarlig yngling med apostlatendenser. Millais
var underbarnet, akademiens Aladdin, född till målare, uppskattad och
uppburen från sina första steg, och hade att motse en lysande bana. Dante
Gabriel Rosetti, italienare till börden, var son till en ansedd politisk flykting,
medlem af en familj, där både söner och döttrar voro ej blott skalder utan
goda hufvuden. De tre ynglingarne fullständigade hvarandra. Rosetti — yttrar
Sizeranne — var den främste som skald, Millais som målare och Hunt som
kristen. »Rosetti, orolig, verkningslysten, hade behof af att profetera något,
hvad som hälst, för en hvar. Den hederlige och samvetsgranne Hunt hade
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
