Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICISM öctf ROMANTIK I TYSKLAND.
på, genom efterbildning går vägen till frihet, det var tidens tro. De begärde
ej annat än att få söka sina ideal på de vägar, där de gamle mästare, de
dyrkade, funnit sina. De flesta bland dem voro de mest ofarliga och fredliga
opponenter, ideelt och svärmiskt anlagda unge män, som i sina verk sökte
få in samma fromma känsla och innerlighet, samma intryck af oskuldsfull
harmoni, samma atmosfer af tystnad och frid, som de funno hos de
primitiva målarne.
Det var en helt ny riktning, som med dem växte upp i Rom, en
riktning, i mångt och mycket olik den klassiska, som nu satt i högsätet. Dessa
unga tyskar funno sig föga tilltalade af de antika »afgudarna», det var ej i
Vatikanens marmorgallerier, man skulle söka dem, och ej häller uppe i stanzerna
eller i Sixtinska kapellet. Men de vallfärdade gärna till någon åldrig, stilla
kyrka, där en blid och vänlig Maria från altaret såg ner på dem med undrande
ögon och log mot dem sitt milda leende — en italiensk syster till
Rhensko-lans madonna med sänkta, blyga blickar, små, smala händer, späda skuldror,
höljda i den blå manteln, där hon sitter drömmande bland rosor, medan
små änglar spela på giga eller räcka Kristusbarnet frukter och blommor, eller
omgifven af heliga tre konungar i prakttunga dräkter eller af fromma riddare
eller borgersmän med hustrur och döttrar.
I den konst, som för dem blef den äkta och sanna, därför att den stod
öfver jordisk fåfänglighet och dårskap, där bildade Rafael slutpunkten, Rafael,
sådan han var i sin ofördärfvade ungdom, i sitt Perugianska och Florentinska
skede, på den tid, då han målade Madonna del Granduca ocli »Madonna i
det gröna». Redan Zanotti — samtida till Winckelman — hade i medlet af
1700-talet förordat den sjunkna konstens ränsning från ogräs och dåliga exempel
i en återgång till Cimabue och Giotto och i ett sökande vidare framåt från
deras ståndpunkt, alltså med undvikande af högrenässansens sökande efter
ideel formskönhet mera än efter karaktär. Fr. Schlegel uppstälde sedan de
för-rafaelitiska målarne som de rätta mönstren och härledde konstens sjunkande
från Rafael, Tizian, Michelangelo — som en äkta tysk 1700-talslärd hade han
ej sett Michelangelos verk, om hvilkas dåliga inflytande han var öfvertygad.
Just till dessa 1400-talsmålare vände sig nazarenerna, men deras
förebilder blefvo ej de blodfulla och kraftiga utan de veka och kvinliga bland
1400-talsmännen, detta århundrades starka realism och karaktärism afspeglades ej
i deras konst, hvars hörnstenar voro Fiesole, Francia, Perugino och den unge
Rafael. Det är först Cornelius, som upptäcker Luca Signorelli och som
öfvergår till 1500-talsmännen.
Hur denna utvecklingstid i Rom omskapade dessa unga tyskar!
Resultatet kan i få ord uttryckas så: Från att vara helt tyskar blefvo de halft
italienare och från naiva blefvo de doktrinära. Hvar blef den tyskhet af,
som man kunde vänta hos Wackenroders läsare, hos beundrarne till jungfru
Maria i rosengård? De hade börjat med öppen blick för naturen, deras
ungdomsstudier visa uppriktighet och rättframhet. De gammaltyska mästarne ha
lifligt påverkat flere af dem: Pforr, Cornelius, Schnorr. Man har påpekat,
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
