Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland - Ekonomisk geografi - Historia - Vapen - Litt. - Östergötlands Dagblad - Östergötlands enskilda bank - Östergötlands Folkblad - Östergötlands län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påfallande stabilitet med c:a 10% av åkerarealen, medan
vårvetet företer en kraftig ökning sedan 1944.
Rågodlingen har liksom annorstädes i landet gått tillbaka,
men kornodlingen har ånyo tilltagit. På gr. av den
måttliga nederbörden har havreodlingen icke haft stark
ställning i Ö., medan betr. baljväxter och särsk.
kokärter Ö. kommer på 1:a plats med 20% av rikets
areal och skörd 1953. Potatis odlas i liten skala på
gr. av mindre lämpliga jordar för denna produkt.
Oljeväxterna ha fått en framträdande plats i landskapet,
och Ö. kommer (efter Malmöhus län) på 2:a plats i
riket med 23,5% av rikets skörd av oljefrö (exkl.
oljelin). Bland oljeväxterna dominerar höstraps, därnäst
komma rybs, oljelin och vårraps.
Boskapsskötseln. Namnet Bjärka-Säby är
välkänt inom häst- och nötaveln och namnen Olivehult
och Adelsnäs inom fåraveln. Sedan 1944 har antalet
hästar och får nedgått avsevärt, medan svin och höns
ökat betydligt i antal. Av 10,882 redovisade
brukningsenheter med över 2 har åker voro 1949 6,3%
kreaturslösa, d. v. s. helt utan kor, vilket tal låg under
riksmedeltalet (7,8%). Kontrollföreningarna i Östergötlands
län redovisade 1951/52 för 36,839 kor en mjölkmängd
av 4,074 kg med 4,11% fetthalt per ko och år.
Skogsbruk. Skogsmarkens fördelning 1927 på
olika trädbestånd utgjorde: tallskogar 19,3%,
granskogar 5,3%, barrblandskogar 33,7%, blandade barr- och
lövskogar 10,8%. Vid 2:a riksskogstaxeringen 1941
upptog skogsmarken 5,374 km2 (48,5%) av landarealen.
Skogsmarkens fördelning på skogsägargrupper var 1944:
kronoskogar 7,0%, övriga allmänna skogar 8,6%,
aktiebolagsskogar 15,0% och övriga enskilda skogar 69,4%.
Fiske. 1952 sysselsatte saltsjöfisket 321
yrkesfiskare och 836 binäringsfiskare. Det största
egentliga fiskläget är Harstena i Gryts skärgård med
statsunderstödd hamn. S. å. fångades 2,817 ton fisk till
ett värde av 2,106,000 kr. Det ekonomiskt viktigaste
fiskslaget är strömming, som gav 91% av
fångstmängden och 76% av fångstvärdet. Därnäst komma gädda
(192,000 kr) och ål (153,000 kr). Sötvattensfisket i
Vättern sysselsatte 1952 41 yrkesfiskare och 131
binäringsfiskare, som fångade 109 ton fisk till ett värde
av 280,000 kr. Därav utgjorde röding 25 ton (värde
139,000 kr).
Bergshanteringen sysselsatte 1952 i
Östergötlands län 2,579 arb. vid 22 arbetsställen, varav järn-
och stålverk 2,124 arb. På östgötasidan av
Åmmebergsfältet brötos s. å. 84,867 ton zink- och blymalm,
och vid Baggetorps- och Algruvorna i Tjällmo 42,028
ton volfram- och molybdenmalm (27,7% av
produktionen i hela riket). Produktionen av tackjärn uppgick
1950 (senaste produktionsår i Ö.) till 5,117 ton.
Industrien är betydande och mångsidig i Ö.
Järn- och metallindustrien har största omfattningen.
Sjöfart. Ö:s hamnar äro Norrköping,
Söderköping, Linköping, Motala, Vadstena och Hästholmen,
där 31/12 1952 27 fartyg om tillsammans 4,051 nettoton
voro hemmahörande. Antalet ankomna och avgångna
fartyg i inrikes fart var 4,779 om tills. 1,287,935
nettoton (därav Norrköping med 3,059 fartyg om 1,146,619
ton) och i utrikes fart 1,536 om tillsammans 1,004,507
ton (Norrköping 1,372 st. om 967,350 ton). Göta kanal
med Stegeholms kanal trafikerades 21/4—19/12 1952
mellan Östersjön och Vättern av 249 fartyg och pråmar
om 10 ton och däröver i uppgående trafik om tills.
39,611 ton och 248 fartyg i nedgående trafik om 39,595
ton.
Historia. Landskapets lag, som redigerades
omkr. 1290, ger de första upplysningarna om den
administrativa indelningen. Jämte n. och ö.
Småland utgjorde Ö. en lagsaga med landsting i
Linköping. Den kyrkliga indelningen, Linköpings
stift, hade större omfattning och delade Ö. i två
prosterier, Västanstång (med säte i Skänninge)
och Östanstång (med säte i Söderköping).
Under Gustav I:s tid omtalas tre län, Linköpings,
Stegeborgs och Vadstena. Efter honom fick
prins Magnus Västanstång samt två härader i ö.
med Norrköping till hertigdöme. Hertig Johan
mottog sedan detta i förläning jämte Stegeborgs
län och innehade det till sin död 1618.
Pfalzgrevarna innehade sedan Stegeborgs län under
1600-talet. Först 1719 blev Ö. ett län.
Ö. blomstrade vid medeltidens början under
Sverkerska och Folkungaätterna, då den
kyrkliga utvecklingen leddes av kungarna och
biskoparna i Linköping och stadsväsendet började
utvecklas. De förnämsta städerna voro först
Söderköping och Skänninge för handel och
hantverk samt Linköping för den kyrkliga kulturen,
senare även (från 1300-talets slut) Vadstena.
Jämte boskapsskötsel och åkerbruk i Ö:s mell.
del började bergsbruk bedrivas i n. redan vid
medeltidens mitt. Med 1600-talet ryckte
Norrköping upp till ledande industristad. Tack vare
moderna kommunikationer uppkommo under
1800-talet nya samhällen, Motala och Mjölby.
Vapen. Enl. k. br. av 20/1 1884: ”I röd sköld
upprätt grip med drakvinge och draksvans, guld;
i hvart af sköldens hörn en fembladig ros,
silfver” (se färgpl. vid Landskapsvapen).
Litt.: ”Svenska turistfören:s årsskr.”, 1938,
”Svenska turistfören:s resehandböcker. S. ö.
Sverige” (1941); A. Ridderstad, ”Ö.” (3 bd,
1913—20); ”En bok om Ö.”, red. av B. Mörner,
utg. av A. Trolle (1915); B. Eriksson, ”Ö.”
(1925); ”Ö.”, red. av T. Lindell (1937); ”Ö. i
ord och bild. Östra delen” (1946); ”Natur i
Ö.”, red. av C. Fries och K. Curry-Lindahl
(1949); ”Ö.”, red. av T. Lagerstedt (1955).
Östergötlands Dagblad, daglig morgontidning
i Norrköping, utg. 1890—95 i Linköping,
grundad på initiativ av bl. a. brukspatron Carl Ekman
på Finspång för att tjäna som organ för
frihandelsvänliga åsikter. Huvudred. var 1890—96
A. V. Söderberg, vars efterträdare, lektor
Johan Bergman (1896—97), skärpte tidn:s politiska
inställning. Karl Hammarberg, som var red.
1897—1913, kom under rösträttsstriden i
motsatsställning till det liberala partiet, och Ö. har
sedan dess varit organ för högerpartiet. Red.
efter Hammarberg ha varit H. V. Millquist
(1914—16), Gustaf Gustafsson (1916—30), fil. dr Ivar
Anderson (1930—40) och är sedan 1940 Hadar
William Hadarson (f. 1896).
Östergötlands enskilda bank grundades 1837
under namn av Östgötha bank, vid förnyade
oktrojer ändrat 1847 till Östgötha enskilda bank
och 1857 till nuv. namn. Ö. övertog 1879
delvis Vadstena enskilda bank, 1889 Stockholms
enskilda banks kontor i Linköping, 1920 Bank-ab.
Mellersta Sverige, 1921 Motala sparbank och
sammanslöts 1920 med Norrköpings enskilda
bank, gr. 1856. Huvudkontor i Linköping. 31/5
1955 redovisade banken egna fonder på 25,8 mkr
och en omslutning på 363,0 mkr samt förfogade
över ett filialnät med 34 kontor. 1934 blev den
ombildad från solidariskt inst. till bankaktiebolag.
Östergötlands Folkblad, socialdemokratisk
tidning i Norrköping, gr. 1905, daglig sedan 1906.
Red. ha varit fil. kand. A. L. Andersson
(1906—10), riksdagsmännen Sven Persson (1910—19)
och Karl Ward (1919—53) samt är sedan 1954
Hilding Gunnar Edvin Albert Färm (f. 1914).
Östergötlands län omfattar hela landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
