Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åtvidaberg - Åtvidabergs industrier, ab. - Åverkan - Ä - Äbeltoft, Æbeltoft - Ädelfors guldgruvor - Ädelgaser - Ädelgran - Ädelost - Ädelstenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åtvidabergs industrier—Ädelstenar
857
162,77 km2, 7,093 inv. (1955). Ä., som blev
köping Vi 1947, omfattar sedan dess dels f. d.
municipalsamhället Åtvidaberg (3,79 km2; 4,863
inv. 1951), dels Åtvids förs. Å. ligger i en
naturskön trakt med övergångsformer mellan
slätten i n. och skogsbygden i s. 1,986 har åker.
Å:s tätbygd ligger vid ett fall i Storån, där
vägar från Linköping och kusten sedan gammalt
stråla samman. Å. är järnvägsstation vid den
smalspåriga linjen Norsholm—Västervik och
ändstation för banan Bjärka-Säby—Åtvidaberg. I Å.
funnos 1950 21 industriföretag, med tills. 1,299
arb. Dominerande företag är ab. Åtvidaberg-Facit
(1,088 arb. 1951), tillhörande ab. Åtvidabergs
industrier (se d. o.). Provinsialläkare, apotek,
sjukstuga och samrealskola. Den gamla bebyg-
858
gelsen från kopparverkets tid präglar alltjämt
delar av samhället. På en udde i Bysjön ligger
den största egendomen Adelsnäs (se d. o.),
tillh. Adelswärdska baroniet. — Ang. kyrkan se
Åtvid.
Åtvidabergs industrier, ab., Stockholm,
Åt-vidabergskoncernens moderbolag, grundades 1906,
nuv. namn 1922. Produktionsverksamheten inom
koncernen är fördelad på dotterbolagen ab.
Åtvidaberg-Facit (multiplikationsmaskiner,
kontorsmöbler, tryck, lastbilshytter, bonvax), ab.
öve-rums bruk (jordbruksredskap), Halda ab.
(skrivmaskiner), ab. Original-Odhner
(additionsmaski-ner och räknesnurror) samt ab. Svenska
möbelfabrikerna (civilmöbler).
Åverkan, se Skadegörelsebrott.
• •
A är svenska alfabetets tjugusjunde bokstav
(tjuguåttonde, om W räknas särskilt). Det
betecknar i ”normal” svenska ljudet ä,
d. v. s. en halvöppen (öppnare än ^-ljudet) främre
orundad vokal; framför r (kär, kärr) ljuder det
på många håll öppnare än eljest. Ljudet ä skrevs
först (utom med e) med ae, æ, a, och ur
sistnämnda beteckning uppstod på 1700-talet
tryckbokstaven ä, skrivstilsformen är vanl. ä.
Bokstaven brukas, med snarlika ljudvärden, även bl. a.
i tyskan och finskan.
Äbeltoft [-tåft], Æbeltoft, stad i Randers
amt, Danmark, på sydsidan av Djurslands halvö,
2,167 inv. (1950). Är känd för sina gamla
byggnader, spec. det 1576 uppf. rådhuset, nu museum.
Ädelfors guldgruvor ligga i Alseda och
ökna socknar, Jönköpings län, c:a 3,5 km n. ö.
om Ä. station. Efter ett fynd 1738 började
kronan och ett bolag, Ädelforssocieteten,
gemensamt gruvdrift i Ä. All tillv. upphörde
emellertid 1821. Sammanlagt hade då blott ung. 86 kg
guld utvunnits. Försök att med modernare
metoder återupptaga tillv. gjordes emellertid 1870
och 1890—98, då 55,5 kg guld utvunnos, samt
utan guldextraktion 1915—16. Den djupaste
gruvan var Krongruvan, 238 m. — Guldet är
vid A. gruvor bundet vid i genomsnitt 0,3—0,4
m mäktiga kvartsgångar med svavelkis m. m.
Gångarnas brytvärdhet betingas i stort sett av
deras kishalt, som tyvärr växlar fullkomligt
oberäkneligt.
Ädelgaser kallas de gasformiga grundämnena
helium, neon, argon, krypton, xenon och radon.
Ä., vilkas valens är lika med noll, ingå icke
kemiska föreningar.
Ädelgran, sv. namn på Abies alba och A.
si-birica, se Silvergransläktet.
Ädelost, se Ost, tab. å sp. 638.
Ädelstenar, miner., benämning på de i
naturen förekommande mineral, vilka på gr. av
särskilda egenskaper finna användning som
prydnadsföremål. Av de egenskaper, som härvid
komma i betraktande, är i första hand deras
skön
het, betingad av färg och glans, men även
hårdheten och motståndskraften mot kemiska
omvandlingsprocesser av största betydelse. Skönhet
och oföränderlighet äro sålunda ä:s främsta
egenskaper. Naturliga prydnadsstenar, vilka på
gr. av ringa hårdhet el. lättangriplighet för
förstörande processer sakna den sistn. egenskapen,
bruka gå under benämningen
halvädelstenar. De ädla stenarna benämnas ofta j u v
e-1 e r. Någon skarp gräns mellan de egentliga ä.
och halv-ä. finnes ej.
Av en ä:s optiska egenskaper komma följ, i
betraktande: genomskinlighet, glans, ljusbrytning,
dubbelbrytning, färg och pleokroism. Vad g
e-nomskinligheten beträffar, brukar man
göra följ, indelning: genomskinliga (t. ex.
diamant, bergkristall), halvgenomskinliga (t. ex.
kalcedon) och ogenomskinliga el. opaka (t. ex.
lasursten). Ä:s glans är dels beroende på
materialets polerbarhet, vilken i det närmaste
sammanhänger med dess hårdhet, dels på b r y
t-ningsförmågan. Sålunda är diamantens
glans vida högre än t. ex. bergkristallens,
beroende på den förras större hårdhet och högre
brytningsexponent. Ju högre ett ämnes
bryt-ningsexponent är, desto fullständigare blir
reflexionen av det ljus, som träffar ämnet. Vid
upprepad reflexion av ljuset inom ämnet ökas
vidare färgspridningen (dispersionen), vilket
bidrager till en ökad livfullhet (lyster) hos
ämnet. En stor del av ä.-mineralen äro
dubbelbrytande, vilket är av betydelse vid
avgörandet av en ä:s äkthet. Färgen är mera
sällan (ss. hos t. ex. malakiten) bunden vid den
kemiska substansen som sådan utan beror på
närvaron av ytterst små kvantiteter av någon
färgande substans (t. ex. kromoxid). I
kemiskt avseende representera ä. de flesta
av mineralrikets grupper. Av grundämnena
representeras således kol av diamant. Av oxider
må nämnas korund (aluminiumoxid) och kvarts
(kiseldioxid). Karbonaten och sulfaten
representeras av malakit, resp. gips. Aluminat äro spi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
