Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åndalsnes - Ånga - Ångackumulator - Ångbildning - Ångbildningsvärme - Ångcentral - Ånge - Ångermanland - Geologi - Terrängformer - Klimatet - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ånga—Ångermanland
827
vid Romsdalsfjordens innersta del; 1,943 inv.
(i95o).
Ånga, gas, som är nära den temp. och det
tryck, vid vilka den kondenserar till vätska. I
dagligt tal benämnes ofta den vita imma, som
består av till små vattendroppar redan
kondenserad vattenånga, oegentligt å. Dylik imma ser
man t. ex. utströmma ur pipen på en kokande
kittel, medan man allra närmast pipen kan
urskilja ett alldeles genomskinligt område av
utströmmande mättad å.
Ångackumulator, anordning för magasinering
av ångvärme. Å.-tekniken utvecklades till full
mognad av J. Ruths, vars
vaporackumula-tor av 1913 under det därpå följande
årtiondet erhöll stor spridning, särsk. inom
cellulosaindustrien och vid reservkraftverken. En å. enl.
Ruths består av en vanl. liggande, välisolerad
tryckbehållare med en rymd, som kan uppgå till
några hundra kubikmeter. Behållaren är normalt
till 80 å 90% fylld med vatten och står med ett
enda ångrör i förbindelse med en matande
ångpanna (el. en avtappnings- el. mottrycksturbin)
och med uttagsledningen för ånga. Då
ångutta-get minskar el.’upphör, blåses överskottsångan
in i å., varvid den nedledes under vattenytan
genom ett antal parallellkopplade, trumpetformade
injektorer, så att ångvärmet snabbt överföres
till vattnet; trycket i å. stiger härvid successivt.
När ånguttagningen under vissa perioder
överstiger nytillförseln, levererar å.
skillnadsbelop-pet under successiv trycksänkning, varvid en
automatisk ventilanordning ombesörjer, att vatten
ej kan återvända genom ångröret. A. ha numera
förlorat i betydelse.
Ångbildning, ett ämnes övergång i
gasformigt tillstånd.
Ångbildningsvärme, fys., den värmemängd,
som åtgår för att vid konstant temp. överföra
massenheten av en flytande el. fast substans i
gasform. En lika stor värmemängd frigöres, om
gasen åter kondenseras. Å. beror starkt av temp.
Vid resp. substansers kokpunkt är å. för vatten
539, för alkohol 202, för eter 80 och för
kvicksilver 68 cal/g.
Ångcentral, se Kraftstation.
Ånge, köping i Medelpads v. domsaga,
Väs-ternorrlands län, vid Ljungan och N. stambanan
samt därifrån utgående bibana till Sundsvall;
9,99 km2; 3,252 inv. (1955). Å. är en viktig
järnvägsknut med en stor rangerbangård, som efter
ombyggnad 1954 är Sveriges modernaste. Från
A. utgå Statens järnvägars busslinjer till bl. a.
Sundsvall samt Röj an i Härjedalen. Statlig
sam-realskola. A. utbröts Vi 1946 ur Borgsjö
kommun som köping men ingår alltjämt, som ett
särskilt kyrkobokföringsdistrikt, i Borgsjö förs,
och pastorat i Ljunga kontrakt av Härnösands
stift.
Ångermanland, kustlandskap i mell. Norrland
(se karta vid Medelpad) med en areal av
21,071,07 km2, därav 19,890,70 land. Fastlandets
största längd är i s. ö.—n. v. 240 km och största
bredd i s. v.—n. ö. 180 km. A. omfattar
Väster-norrlands län utom den till Medelpad räknade
828
delen jämte Hörnefors, Nordmalings och
Bjur-holms kommuner (Nordmalings och Bjurholms
f. d. tingslag) i Västerbottens län. Å. ingår i
Härnösands stift.
Geologi. Berggrunden i Å. består till
största delen av urberg. Under algonkisk tid
bildades subjotniska rapakivibergarter, som
anträffas dels v. om Helgum i det s. k.
ragundamassi-vet, dels vid kusten inom Nordingrå och
Vibyg-gerå socknar. De utgöras av en vackert röd
granit med väl bevarad kristallstruktur och
svartgrön gabbro. Även i Hoting i n. v. Å. anstår ett
gabbromassiv av samma ålder. I Nordingrå
skärgård är gabbron delvis överlagrad av gulgrå—
gulröd jotnisk sandsten, som skyddats mot
denu-dationen av svarta diabaskalotter. Diabasen, som
har bidragit till uppkomsten av
Nordingrå-om-rådets platåberg, har längre i n. ö. på S. Ulvön
genomslagit graniten och innehåller där tunna
skikt av malmmineralet titanomagnetit, som
tidvis har varit föremål för brytning. — Av
bildningar från kambrosilurtiden förekomma
kamb-riska och ordoviciska skiffrar, bland vilka
alun-skiffern är vanligast. — Myrar upptaga 35 °/o
av det centrala morän- och myrområdets
landareal och kalt berg 10%. Inom kustregionen
täcker morän c:a 30% av landytan. Inom
för-fjällsregionen upptager morän c:a 65% av
landarealen, myrar 25 °/o och kalt berg mindre än
5 °/o. På gr. av halten av kalk, kali och
fosforsyra är jordmånen mycket bördig (pH = 6 — 7).
— När landisen avsmälte, nådde i Ä. det
post-glaciala havet (Ancylussjön) högre än i någon
annan del av Sverige och sköt djupt in i
landskapet, särsk. längs de nuv. älvdalarna, som
då hade fjordkaraktär.
Terräng former. Med hänsyn till
terrängformerna kan Å. indelas i 3 områden, näml,
inlandet, Ångermanälvens dal och kustlandet. Å:s
högsta delar ligga längst i n. v., där Bunkfjället
når 740 m, Hykstaberget 638 och Tåsj Öberget
631 m ö. h. Inlandet tillhör inre Norrlands
sjörika, skogbeväxta och delvis myrtäckta
urbergsplatå, som av sprickdalar är sönderdelad i
mindre, oregelbundna block. Särsk. äro
Nordingrå-områdets terrängformer storslagna. Själva
kustlinjen är rikt utvecklad med fjordliknande
fjärdar och skärgård. De största öarna äro Mjältön
(235,5 m, Sveriges högsta ö), N. och S. Ulvön,
Hemsön och Härnön. Vid Örnsköldsvik rycker
norrlandsterrängens gränslinje in i landet och
lämnar plats för en c:a 20 km bred kustslätt,
som särsk. inom Nordmaling-området är extremt
flack. •— Å:s huvudflod är Ångermanälven,
vars största bifloder äro Faxälven och
Fjällsjöälven.
Klimatet är i s. ö. präglat av havets närhet,
medan det i n. v. är typiskt kontinentalt.
Härnösand i kustbältet har en jan.-temp. av —5°s,
medan Junsele har —io°2. Julitemp. äro resp. 15^4
och I5°5. Årsnederbörden är i Härnösand 631
mm och i Junsele 490 mm.
Befolkning och bebyggelse. Ä. hade Vi 1955
192,577 inv. 1805 var folkmängden omkr. 43,700.
Av invånarna bodde 1950 46,4% i Å:s 66 tät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
