Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åhlén & Åkerlunds förlags ab. - Åhlström, Olof - Åhrén, Uno - Åhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
809
Åhlén & Åkerlunds förlags ab.—Åhus
810
Åhlén & Åkerlunds förlags ab., Stockholm,
tidskriftsförlag, som utger veckotidskr.
Vecko-Journalen, Året Runt, Husmodern, Damernas
värld, Se, Vecko-Revyn, Bildjournalen, Hela
världen samt Levande livet, månadstidskr. All
världens berättare, Allt m. fl. samt
jultidningar. — Förlaget grundades 1906 i Göteborg
av N. E. Åkerlund och J. P. Åhlén men
flyttades 1912 till Stockholm. Det förvärvade s. å.
Nordiska förlaget och inledde en omfattande
bokförlagsverksamhet. Sedan firman Albert
Bonnier 1929 inköpt förlaget, har tyngdpunkten i
verksamheten förlagts till tidskri ftsutgivning.
Åhlström, Olof, tonsättare (1756—1835),
organist i Maria kyrka i Stockholm 1777 och i
Jakobs kyrka 1792. Å. blev krigsråd och led. av
Krigskollegium i Civildep. 1805. Vid 1800-talets
början ansågs han som Sveriges främste
orgelspelare. Å. gjorde sin största insats som
tonsättare inom den enkla sällskapsvisan. Han
arrangerade och delvis upptecknade ”Fredmans
epistlar” och ”Fredmans sånger”.
Åhrén, Uno, arkitekt (f. 1897 6/s). Genom
sitt skriftställarskap och i sin praktiska
verksamhet var Å. en tidig företrädare för
funktionalis-mens idéer, som formgivare vid Gemlas
möbelfabriker och som arkitekt för Tekniska högsk :s
kårhus (1928; tills. m. S. Markelius), biografen
Flamman (1930) och Ford Motor Co:s fabrik,
alla i Stockholm. Livligt intresserad av
arkitekturens sociala sammanhang, har Å:s senare
verksamhet huvudsakl. samlat sig kring
bostadsproduktionen och stadsplaneringen i samhällets
tjänst. Å. var 1932—43 i:e stadsingenjör
(stads-planechef) i Göteborg och är sedan 1947 prof.
i stadsbyggnad vid Tekniska högsk. Sedan 1945
leder Å. en egen stadsplanebyrå i Stockholm.
Åhus, köping, tidigare stad i Villands hd,
Kristianstads län, och församling i Åhus pastorat i
Villands kontrakt av Lunds stift, vid Helgeåns
n. mynningsarm i Hanöbukten, c:a 15 km s. ö.
om Kristianstads centrum, efter 1952 års
inkorporering av Åhus landskommun 75,05 km2, 4,490
inv. (1955). Å. grundades som stad av
ärke-biskopsmakten i Lund. De äldsta bevarade
stads-privilegierna härröra från 1326, men Å. blev
trol. stad senast under första hälften av
1200-talet. Å. blev snabbt lundaärkebiskoparnas
viktigaste stödjepunkt i n. ö. Skåne och ö. Skånes
mest betydande hamn- och köpstad. Å., som
skyddades dels av en vall från 1200-talet med
vallgrav och två porttorn, dels av
ärkebiskopsborgen utanför denna nära invid åmynningen,
inrymde under medeltiden utöver den betydande
stadskyrkan även ett 1243 grundat
svartbrödrakloster med egen kyrka, S:t Nicolai, ett
helgeandshus från 1393 m. m. Stadens
utveckling kan följas i stadskyrkan, S:ta Maria, urspr.
grundad under senare delen av 1100-talet el.
möjl. redan på 1120-talet. Den utvidgades
sannolikt på 1280-talet. Längre fram under 1500-talet
torde Å. som ärkebiskopsmaktens gamla
centralort i denna provinshälft ha förlorat i betydelse
till Vä, och själva slottet indrogs till Kronan.
Å. måste 1617 se sina borgare tvångsförflyttade
Kyrkan i Åhus; i förgrunden tobaksodling.
till Kristianstad el. omvandlade till bönder
samtidigt som alla dess stadsprivilegier förlorades.
Först efter tillkomsten 1847—52 av de nya av
Kristianstads stad ägda hamnanläggningarna och
den 1851—53 anlagda Hernestads kanal började
Ä. åter växa upp. Å. blev 1887
municipalsam-hälle, 1905 köping med 1,351 inv. samt utvidgades
1929 och hade då 1,895 inv. Utvecklingen i Å.
har främst berott på hamnen, ålfisket och
bad-ortsbebyggelsen. Å. har i stor utsträckning
bevarat sin ålderdomliga karaktär med smala
gator, envåningshus och av stengärdesgårdar
inhägnade tobakslyckor. Det invid kyrkan vid
torget belägna kommunalhuset med sitt höga
mittparti är trol. rester av det f. ggn 1431 nämnda
rådhuset. Strax ö. härom märkas den 1948
utgrävda S:ta Anna-ruinen, som dessförinnan länge
tjänstgjort som tobakslada, samt det från början
av 1600-talet härstammande, invid gamla
prästgården liggande, 1906—07 restaurerade
korsvirkeshuset Kungsstugan. Slottet, som omgavs av
mur och vallgrav, har varit av minst två
våningars höjd jämte ett högre fyrkantigt torn i
ö. och härstammar väsentligen från
iståndsätt-ningen 1276. Huvuddelen av första våningen är
bevarad, medan kullen n. om slottet torde dölja
en ännu outgrävd förborg ävensom slottets
ladugårdsbyggnader. Några kvarter v. om kyrkan
återfinnas en del ruiner av Västerport och den
delvis ännu till 2 m höjd kvarstående v.
stadsvallen ävensom den upp till 15 m breda
vallgraven. Fisket har starkt utvecklats i Å. under
senare decennier, och Å. är nu centrum för det
svenska ålfisket. Industrien i gamla Ä.
omfattade 1950 11 fabriker med 167 arb. och var då
främst utvecklad inom livsmedels- och
möbelindustrien. Å. har Kristianstads-traktens främsta
badstrand och har utvecklats till en betydande
badort med många sommarvillor i ö. Sand och
Äspet samt på längre avstånd från gamla Å. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
