Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vävning - Vävstol - Växel (betalningsförbindelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Vävstol—Växel
698
Fig. i. De tre grundbindningarna, a taft, b kypert,
c satäng.
varpå detta sker, kallas vävnadens bindning.
Schema för de olika trådlägena kallas rapport.
Man särskiljer tre grundbindningar: i)
Tvåskafts- (tuskafts-) bindningen, även
kallad taft- el. lärftbindning, som är enklast (fig.
i a). Varannan varptråd går över och varannan
under varje inslagstråd och tvärtom. 2) I
ky-pe r tb i ndningen (fig. 1 b), som ofta kan
kallas fyrskaft, bilda bindepunkterna
diagonallinjer (t. ex. twills, cheviot). 3) I satäng- el.
atlasbindningen (fig. 1 c) äro
bindepunkterna mera glesa samt oregelbundet spridda,
varför endast det ena trådsystemet framträder på
varje sida. — Genom kombination av dessa
bindningar kunna otaliga typer av mönstrade
vävnader erhållas.
I vävstolen (fig. 2) äro varptrådarna
parallellt upplindade på varp- (k ä 11 i n g s-)
el. garnbommen (K), som är vridbar kring
sin axel och hålles tillbaka av bromsar (H, så
att varpen ej lindas av för hastigt. Varpen föres
sedan över sträckbommen (St) till
skaften. Varje skaft består av två solvkäppar
med vidfästa solv (l), med ett öga på mitten,
genom vilka varptrådarna äro trädda. Skaften
Fig. 2. Schematisk framställning av en vävstol.
med solven avse att dela varpen, så att en
öppning, ett fack el. skäl, bildas, genom vilket
väften kan föras. Alla varptrådar i samma skaft
komma att binda lika, och deras läge för varje
inslagstråd, d. v. s. om de äro höjda över el.
sänkta under denna, måste växla i enlighet med
vävnadens bindning. Väften föres in i skälet
medelst s k y 11 e 1 n, ett båtformigt redskap, i
vilket väften är upplindad på en (skott)spole, så
att den lätt kan dragas av. Skytteln kastas
omväxlande från höger och vänster genom skälet,
och följaktligen kommer väfttråden, varje gång
skytteln vänder, att böjas om de yttersta
varptrådarna och binda dessa vid de övriga. Varpen
förstärkes vanl. närmast kanterna, så att en fast
egg el. stad bildas. Varje införd väfttråd
måste slås in i väven. Härtill tjäna sked
laget el. slagbommen (L) och den i denna
fästa skeden el. ritten (vävkam).
Denna består av ett fint galler av platta stavar el.
tänder, mellan vilka en el. flera varptrådar
äro trädda. Skeden verkar även styrande på
skytteln samt håller varptrådarna regelbundet
utbredda. Skednumret anger antalet tänder
per längdenhet, och varpens täthet bestämmes
härav och av antalet trådar per tand. I
maskinvävstolar lindas det färdigvävda tyget upp på
tygbommen (W 2), vilken vanl. får sin
rörelse från sandbommen (W 1). Denna är
försedd med en frammatningsanordning el. r
e-gulator, som för varje infört inslag matar
fram en viss mängd tyg och följaktligen kom
mer att bestämma väftens täthet. Mycket smala
vävnader, ss. b a n d, framställas flera i bredd
på samma vävstol. Mellan varje band måste då
plats finnas för skyttlar och skyttellådor. Se
vidare Textilmaskiner. — Litt.: E. Gräbner, ”Die
Weberei” (12 :e uppl. 1951).
Vävstol, se Vävning.
Växel (av ty. Wechsel; jfr eng. bill of
ex-change, fr. lettre de change), skriftlig
betalningsförbindelse i viss form, genom vilken antingen
utställaren, trassenten, anmodar person, hos
vilken han har tillgodohavande el. kredit, t
ras-sa t e n, att på utsatt tid betala visst
penningbelopp till en annan person, r e m i 11 e n t e n, el.
utställaren själv utfäster betalningen till
remit-tenten. Trasserad el. dragen v. kallas
t r a 11 a el., sedan trassaten påtecknat den sitt
godkännande och sålunda accepterat
betalningsskyldigheten, accept. Sola utmärker, att v.
utfärdats endast i ett ex.; finnas flera ex.,
kallas dessa prima, sekunda etc. Duplikat (el.
kopia) med angivande i texten av prima, sekunda
etc. begagnas vid transoceana remissor. Utsatt
förfallodags noggranna iakttagande med prompt
likvid blev handelsbruk och lagfästes i särskild
växelrätt.
V. uppkom redan under medeltiden i de
italienska handelsstäderna. Till att börja med
användes den snarast som våra dagars resekreditiv,
i det en köpman, innan han anträdde en
affärs-resa, kunde betala in ett penningbelopp till en
växlare, som genom ett v.-brev gav en filial el.
en annan växlare i uppdrag att betala ut be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
