Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vävda tapeter - Väversunda - Vävnad - Vävnadslära - Vävnadsodling - Vävnadssaft, vävnadsvätska - Vävning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
V ä ver sunda—V ävnin g
696
Aeneas och Afrodite. Tapet vävd i Antwerpen för
drottning Hedvig Eleonora. Stockholms slott. Se även
bild vid Baldakin och bild 3 å pl. vid Drottningholm.
ledande i Bryssel må nämnas Pieter Pannemaker
och hans efterföljare Willem Pannemaker,
vilka äro kända för sina ”verdurer”, tapeter med
enbart vegetativt mönster, samt målaren Barend
van Orley. Barockstilen infördes i tapetväveriet
genom Rubens, vars svit ”Decius Mus’ historia”
vävdes 1618. — Den första kungliga
tapetmanufakturen i Frankrike började omkr. 1530 i
Fon-tainebleau. Under Philibert Delormes ledning
utfördes där bl. a. v. i arabeskstil efter
Ducer-ceaus förebild. Under Colberts insiktsfulla
ledning uppstod en ny glansperiod. — I England
grundades (omkr. 1620) en betydande verkstad
i Mortlake, där den vackra sviten över
Hero-och Leandersagan (i svenska statens ägo) är
tillverkad. I Danmark utfördes stora sviter för
Kronborgs slott, bl. a. 1586 av Hans Knieper
den praktfulla bordshimmel, som senare togs som
krigsbyte av svenskarna och nu utgör en av
Nationalmuseums största dyrbarheter. —
Tapetväveriet i Sverige förskriver sig från den äldre
Vasatiden. Erik XIV inkallade flandriska vävare,
vilka med tillskott av svenska krafter utförde v.
för de många slotten. Av denna tillverkning
återstår tyvärr knappast mer än den i sviten ”De
svenska sagokungarna” ingående Svenotapeten,
som utförts av Nils Eskilsson efter kartong av
flamländaren Dominicus Ver Wilt. Den under
1600-talet oerhört stegrade lyxen i fråga om v.
tillfredsställdes genom import, och den av Ulrika
Eleonora d. ä. på Karlbergs slott under några
år underhållna vävarstugan spelade ingen större
roll; detsamma torde kunna sägas om de under
slottsbygget inkallade franska vävarna, hos vilka
bl. a. Per Hilleström gick i lära. Även under
1700-talet inköptes dyrbara v.
1800-talet betydde förfall för tapetkonsten.
Se
dan det senaste sekelskiftet ha flera nordiska
konstnärer sökt skapa en ny, utpräglad textil
stil, delvis genom återknytande till de medeltida
(prerafaelitiska) traditionerna. — Litt.: J.
Bottiger, ”Svenska statens samling af v.” (3 dir, 1894—
98); Dagny Arbman, ”Gobelänger och andra
vävda tapeter” (1950).
Väversunda, sn i Östergötlands län, Dals hd,
mellan Vättern och Tåkern; 18,04 km2, 333 inv.
(1955). Omfattar n. delen av Omberg samt
omgivande bördig slättbygd. 499 har åker.
Absidkyrka från romansk tid. Ingår i Rogslösa och
V. pastorat, i Linköpings stift, Dals och
Ly-sings kontr. Tillhör storkommunen östgöta-Dal.
Vävnad (lat. te’xtus). 1) (Anat.)
Kroppsmassor av bestämd, likartad mikroskopisk
sammansättning. Cellerna äro v:s primära beståndsdelar.
Djurkroppens skilda v. och organ anläggas som
s. k. groddblad, skivformiga förband av celler.
Dessa primitiva anlag bilda den ursprungligaste
vävnadsformen, epitelvävnad. Genom
utveckling ur primitiva celler av trådförande
substanser mellan cellerna uppkommer
bindesubstansvävnad. Andra vävnadsarter, som
betingas genom ensidiga omformningar av
ursprungliga bildningsceller, äro muskelvävnad (se
Muskel) och nervvävnad.
2) (Bot.) Se Växtanatomi.
3) (Text.) I vidsträckt bemärkelse varje
sammanhängande, plant system av trådar, som bildats
genom dessas korsning el. sammanslingring i
lagbunden ordning. De flesta v. bestå av spunna
trådar av bomull, lin, ull, silke etc. och äro
därför utpräglat böjliga. För särskilda ändamål
tillverkas även v. av metalltråd, tagel, glas etc.
Det sätt, varpå trådarna korsa varandra el. äro
sammanslingrade, kallas v:s bindning. Efter
denna indelas v. vanl. i följ, huvudtyper: a)
egentliga v., bildade av två mot varandra
vinkelräta trådsystem, varp och väft, b)
trikå-vävnader, bildade genom sammanslingring av
ett system av trådar genom att dessa böjts till
maskor, som gripa in i varandra, c) ty 11
vävnad e r, bildade av två i sned vinkel mot
varandra ställda trådsystem, av vilka det ena är
slingrat om det andra, d) flätade v., bildade
av ett system av trådar, vilka flätats kring
varandra, e) nät, bildade genom sammanknytning
av ett antal trådar. Till a) höra alla v., vilka
i dagligt tal kallas v. el. tyger.
Vävnadslära, anat., se Histologi.
Vävnadsodling, se Explantation.
Vävnadssaft, vävnadsvätska, anat., den
vätska, som utfyller luckorna mellan cellerna.
Till sin sammansättning erinrar v. om blodserum,
medan lymfa, med vilken v. ej får förväxlas, i
sin sammansättning liknar blodplasma. V. torde
förmedla ämnesutbytet mellan cellerna och blodet.
Vävning, framställande av en vävnad i
egentlig mening. Härför användas vävstolar. En
vävnad består av två trådsystem, av vilka det
ena, varpen el. kättingen, löper i
längdriktningen och det andra, väften el.
inslaget, vinkelrätt däremot. Varptrådarna gå därvid
än över, än under väfttrådarna, och det sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
