Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västergötland - Terrängformer och vattendrag - Klimat - Växtvärld - Djurvärlden - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
651
Västergötland
652
”klevar”. Platåformen har uppkommit genom det
skyddande diabastäcket, som bildar den övre,
jämna ytan på Mösseberg (325,9 m ö. h.),
Ålle-berg (335 m), Gerumsberget (328,3 m),
Gisse-berget (327,6 m), Plantaberget (305,2 m) och
Billingen (299 m). Även Hälleberg (155 m) och
Hunneberg (154 m) äro utpräglade platåberg,
medan Kinnekulle (305,6 m), som mest angripits
av denudationen, har långsträckt form med
dia-bastopp. Sprickdalar prägla Tivedens sjörika och
svårtillgängliga terräng. Även v. och s. v. V :s
terrängformer domineras av sprickdalar,
tillhörande huvudsakl. 2 system, ett i n. ö.—s. v. med
dragning åt n.—s. och ett annat i ö. n. ö.—v. s. v.
med dragning åt ö.—v. Det förra systemet
framträder tydligast i Ätrans med sjön Åsundens
mer än 100 m djupa dalgång vid Ulricehamn,
Viskans och Götaälvs floddalar och det senare i
de mindre dalgångarna, som stråla samman mot
Göteborg. Här korsas de båda systemen och
stycka sönder det mot kusten sluttande
berggrunds-planet, så att en rikt utvecklad skärgård har
uppkommit. Spricksystemet i ö.—v. är även ledlinjer
för Lärjeån, Mjörns avlopp Säveån och
Möln-dalsån genom Landvetter-dalen samt Sörån
genom Bollebygd. De n. slätterna dräneras till
Vänern genom Tidan med ösan, Lidan och Nossan.
Den största sjön är Hornborgasjön, vars
viktigaste tillflöde är Slafsan (Homborgaån) och
som avrinner genom Flian till Lidan.
Klimat. V:s klimat utgör en övergångsform
mellan Västkustens och Sydsvenska höglandets.
Göteborgs-trakten har sålunda det mildaste
klimatet, medan gränstrakterna mot Småland ha det
strängaste. Den årliga nederbörden är mycket
växlande. Slättlandet i n. får minst med 500—
M edeltemperatur och årsnederbörd.
Ort Höjd ö. h. (i m) Medeltemp. [-Årsnederbörd-] {+Års- neder- börd+}
febr. juli
Göteborg ............. 16 —o?s 17?! 738
Borås ............. 143 —2?4 i5?s 903
Ulricehamns sanato-
rium ............... 306 —3?s 14% 799
Vänersborg ........... 56 —2?» i6?7 693
Skara ............. 115 —2°» 15?? 582
Skövde ............ 150 —2?4 i6?z 661
Sjötorp .............. 50 —2?s i6?4 515
600 mm, medan Borås-trakten är
nederbördsri-kast med över 900 mm. Göteborgs-trakten har i
genomsnitt 48 dagar med snötäcke, Skara har 90
och Ulricehamn 120 dagar.
Växtvärld. Vegetationen och flor an äro
mycket rika och omväxlande, beroende såväl på
motsättningen mellan bergland och slättbygd som på
olikheten i berggrund (kontrasten mellan kalkrika
och kalkfattiga trakter är ovanligt stor). Nära
hälften av ytan täckes av skog. Barrskogen har
största utbredningen och täcker framför allt de
magra urbergsområdena i landskapets ö. del.
Lövskogarna äro mindre vidsträckta och finnas mest
kring vattendragen samt på silurbergen. De
viktigaste lövträden äro björk, ek och bok. I
trakten innanför Göteborg är eken rätt framträdande.
Bokens nordgräns går från Hunneberg över
trakten av sjön Mjörn och Ulricehamn samt vidare
åt s. ö. in i Småland. I lövskogar och
lövängar ingå även ask, alm, lind, lönn, hassel m. fl.
I Älvsborgs län utbreda sig stora ljunghedar, som
dock numera till stor del planterats med
barrskog. I Falbygden och på Kinnekulle finnas
smärre stäppartade områden, överensstämmande
med Ölands alvar.
Djurvärlden sammansättes framför allt av för
de mellansvenska slättområdena karakteristiska
arter, ss. rörsångare, brun kärrhök, rörhöna,
skedand, årta, stjärtand och skäggdopping, men i
densamma ingå även sydligare arter, ss. mullvad,
hasselmus, iller, kornsparv och häger. Älg- och
rådj ursstammen är god. Särskilt rikt är
fågellivet i och vid slättsjöarna, bland vilka framför
allt Hornborgasjön före dess sänkning var
ryktbar. Här har också den sällsynta och i
Sverige nyinvandrade gräshoppssångaren f. ggn
funnits häckande 1945. Bland fiskarna märkas
niss-öga, björkna och sutare; i Vättern och några
andra sjöar förekomma röding, hornsimpa samt
några lägre kräftdjur som relikter.
Befolkning och bebyggelse. V. är tills. m.
Göteborg Sveriges folkrikaste landskap. Av
invånarna bodde 1950 734>748> d. v. s. 73,5%
(högsta tal i landet), i V:s 193 tätorter (med
minst 200 inv.). Glesast bebyggda äro
gränstrakten mot Närke (Tiveds sn 5 inv. per km2) och
höglandssocknarna i Kinds hd (Redslared 3,7,
Håcksvik 5 och Mossebo 6 inv. per km2).
Tätbygden är täml. likformigt utspridd över
Skaraborgs län, men i Älvsborgs län kunna 3 skilda
tätbygder urskiljas, näml. Götaälvsdalen,
Säve-åns dalgång och Bollebygd—Viskans nedre dal;
inom Göteborgs och Bohusläns-delen av V. är
tätbygd förhärskande. — Fast bosättning,
grundad på åkerbruk, kan i V. härledas tillbaka till
dös- och gånggrifttid. Den synes ha varit
särskilt knuten till Kinnekulle-trakten och kring
Falan. Från det senare området flyttade den
mot n. till Valle hd i takt med landhöjningen.
Inom hela detta område med urspr. gles
lövskogsvegetation kring platåbergen uppväxte ett
bondesamhälle med en odling och
samhällsorganisation, som torde sakna motsvarighet bland de
gammalsvenska landskapen.
Ekonomisk geografi. J ordbruk. Enl. Sveriges
indelning i naturliga jordbruksområden ingår V. i icke
mindre än 4 olika områden med underavd., näml. 1)
Vänerslätten: a) Älvsborgs läns slättbygd, b) Skaraborgs
läns slättbygd och c) Falbygden; 2) Sydsvenska
höglandet: a) Älvsborgs läns s. högland och b) Skaraborgs
läns s. ö. högland; 3) Västsvenska dalbygden: a)
Älvsborgs läns dalbygder och b) V:s andel i Göteborgs och
Bohus län; 4) Skaraborgs läns n. ö. högland inom
S. Bergslagen. Landarealens fördelning på ägoslag
fram-ställes i tab. Uppodlingsgraden växlar dock betydligt
mer än vad som framgår av denna. En av landets mest
utpräglade helåkersbygder finnes inom
Lidköping—Grästorp—Vara-området, där åkern upptar mer än 50 % av
landarealen (As 85 °/o, Sal 86 %, Vara köping 87 %,
Long 88 °/o och Hällum 91 % åker). Den åkerglesaste
bygden ligger i Kinds hd (Håcksvik 6,1 %, Redslared
5,7 °/o, ölsremma 5,6 %> och Mossebo 5,0 % åker).
Brukningsdelar under 10 har dominera i Älvsborgs län.
Åkerarealen har sedan 1932 ökat i Älvsborgs län med 7 %
men minskat i Skaraborgs län med 17,9 ’/o (5,760 har),
varmed i stället slåtter- och betesängen ökat. Betr, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
