Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskrigen - Andra världskriget - De allierades offensiv mot ”fästningen Europa” - Den allierade luftkrigföreningen mot Europa - Tyskland besegras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
599
Världskrigen
600
ern ville draga sig ur kriget, beslöt Hitler att ockupera
landet. Detta genomfördes 19/s av s. ö. armégruppen
under fältmarskalk v. Weichs. Ungern tvingades därefter
att öka sin militära insats, och ytterligare 2 ungerska
arméer kommo att sättas in på balkanfronterna.
Till aug. voro ryssarna färdiga för offensiv mot
Rumänien. Tyska armégruppen Sydukraina (generalöverste
v. Friessner; c:a 20 tyska och 20 rumänska divisioner)
försvarade alltsedan den ryska vinteroffensivens slut i
mars 1944 från Karpaternas östsluttningar, n. om lasi,
ö. om Kisjinjov och därefter längs Dnjestrs nedre lopp.
Häremot stodo från s. ö. 3:0 och 2:a ukrainska
armégrupperna under resp. marskalk Tolbuchin och
Malinov-skij med sammanlagt c:a 100 div. Anfallet började 29/s
och fördes fram med överväldigande kraft. Flertalet av
de rumänska förbanden gåvo sig el. gingo över till
motståndaren. De tyska förbandens motstånd bröts, och s.
om Kisjinjov förintades huvuddelen av en tysk armé.
Nederlaget utlöste avgörande händelser i Rumänien. 23/s
häktades statsledaren marskalk Antonescu av konungen,
och 2ä/s förklarade Rumänien Tyskland krig. 12/s slöts
avtal om vapenstillestånd, enl. vilket Rumänien bl. a.
skulle deltaga med minst 12 div. i kriget mot Tyskland
och Ungern. Efter genombrottet rensade 3æ ukrainska
armégruppen Donau-deltat och Dobrudscha, medan 2:a
ukrainska armégruppen gick mot Ploesti och Bukarest,
som togos so/s, resp. 3l/s. Västra delen av Valakiet
besattes i början av sept.
Även Bulgarien föll inför det ryska trycket. En ny
regering bildades 2/s under Muravjov, som sökte rädda
Bulgariens självständighet. Sovjetunionen förklarade
dock krig 5/g. ’/» övertog Fosterländska fronten makten,
och 16/s marscherade ryska trupper in i Sofia.
Vapenstillestånd undertecknades 28/io.
Genom den ryska framryckningen mot Jugoslavien
sågo sig tyskarna tvungna att utrymma även Grekland
och Albanien samt s. Jugoslavien. Order om utrymning
av Grekland samt öarna i Egeiska havet gavs i slutet av
aug., och i början av nov. var denna fullbordad med
undantag för några öar, som höllos till krigsslutet. De
tyska trupperna veko till n. delen av Jugoslavien,
utkämpande hårda strider med bulgariska trupper i den ö.
flanken och med Titos väl organiserade partisanstyrkor,
som sökte hindra återtåget, samt bildade småningom en
front i Jugoslavien, som anslöt till försvaret av Ungern.
Eftersom ryssarna först försäkrade sig om Rumänien
och Bulgarien, kunde endast mindre styrkor insättas för
att förfölja de mot Transsylvanska alperna och
Karpa-terna vikande tyskarna, som härigenom fingo tillfälle
att i viss utsträckning reorganisera sig, ävensom att föra
fram de 2 nyuppsatta ungerska arméerna för skydd av
Ungern.
Ryssarnas fortsatta operationer, som på allvar
kommo i gång i början av okt., fingo till mål att taga
Budapest i avsikt att tvinga även Ungern över på rysk sida.
3æ ukrainska armégruppen anföll härvid över Belgrad n.
om Drava mot omr. på ömse sidor om Balaton, 2:a
ukrainska armégruppen över Transsylvanska alperna
genom Transsylvanien mot Szeged och mell. Theiss
samt 4æ ukrainska armégruppen över Karpaterna mot
övre Theiss. Belgrad, försvarat av ockupationstrupperna
i Jugoslavien, togs 29/io. Till slutet av okt. hade den
nybildade tyska s. armégruppen (med trupper under
den tyske överbefälhavaren i sydöst på sin s. flygel)
tvingats ur Transsylvanien tillbaka till Theiss mellan
Tokaj och Szolnok och därifrån i en båge mot s. v. till ett
brohuvud ö. om Donau ned till Dravas utlopp i Donau.
Då Ungern alltmer hotades, gjorde v. Horthy ett sista
försök att draga landet ur kriget. Han riktade 15/u> en
vädjan till Sovjetunionen om vapenstillestånd men
häktades av tyskarna, varefter den av dessa stödde
pilkors-ledaren Szålasi övertog regeringen. Generalöverste
Miklos, chef för 1 :a ungerska armén i Karpaterna, gick
dock med delar av sin armé över till ryssarna och
bildade i slutet av dec. i Debrecen en av ryssarna stödd
regering.
29/io anföll 2:a ukrainska armégruppen i huvudsaklig
n. riktning mellan Donau och Theiss och tvingade s.
armégruppen att uppge Theiss-linjen. Vid fortsatt anfall i
mitten av dec. nåddes Donau n. om Budapest. I
anslutning härtill anföll 4æ ukrainska armégruppen, och
Be-skidernas sydsluttningar nåddes. 3æ ukrainska
armégruppen anföll först i slutet av nov., övergick Donau
samt ryckte fram mot omr. dels s. v. om Balaton, där
anfallet hejdades, dels s. v. om Budapest, där ett
genombrott skedde, så att staden var helt inringad av de
båda ryska armégrupperna. Budapests befriande blev en
prestigefråga för Hitler, men trots förstärkningar från
andra fronter tillbakavisades de tyska motanfallen, och
IS/2 1945 kapitulerade det sista försvaret. Staden
skövlades svårt.
Den allierade luftkrigföringen mot Europa.
Vid 2:a v:s utbrott var det brittiska bombflyget, till
skillnad från det armésamverkande tyska bombflyget,
avsett och tränat för strategisk bombning. Redan under
försommaren 1940 utfördes också de första långtgående
brittiska flyganfallen mot den tyska hemorten om än
med ringa framgång. Under de följande åren fingo
bombningarna allt större omfattning, och från slutet av 1942
deltogo även betydande amerikanska styrkor. Britterna
specialiserade sig på bombning i mörker och
amerikanerna på bombning vid dager.
På Casablankakonferensen i jan. 1943 fattades ett
principbeslut om en kombinerad brittisk-amerikansk
bomboffensiv som en huvudpart i de allierades strategi för att
besegra Tyskland. Sammanlagt fälldes c:a 2,7 mill. ton
bomber, fördelade med över 50 °/o mot Tyskland, 21 %
mot Frankrike, 14 °/o mot Italien, 7 °/o mot Österrike,
Ungern och Balkanstaterna samt 8 °/o i övrigt. —
Förbindelsebekämpningen hade som främsta mål att dels strypa
den tyska industriproduktionen genom anfall mot
ranger-bangårdar, järnvägsstationer, broar och tågsätt, dels
isolera slagfälten och hindra tillförseln av materiel och
personal till stridsområdet. Resultatet blev
framgångsrikt. Under det sista halvåret av kriget sjönk
transportkapaciteten katastrofalt, industriens tillflöde av
råmaterial hotades allvarligt liksom distributionen av färdiga
produkter. Det ekonomiska livet höll på att bryta
samman. Militärtransporterna, som hade högsta prioritet,
kunde dock genomföras något sånär planenligt intill
utgången av 1944.
Stadsanfallen hade främst till uppgift att påverka
industrien. Dessutom åsyftade anfallen att direkt påverka
civilbefolkningens motståndskraft. Sammanlagt fälldes
c:a 450,000 ton bomber mot 61 större städer, d. v. s. c:a
Vi av de allierades bombinsats. I stort förstördes 2,200,000
bostäder (c:a u °/o av landets alla bostäder), blevo 7 Vs
mill. människor hemlösa och dödades Vs mill.
Befolkningens psykiska motståndskraft var i slutet av kriget
undergrävd. Nästan var 3æ människa inom landet hade
utsatts för luftkrigföringen, och var 15 :e hade måst
evakueras.
Intill mitten av 1944 hade endast ett fåtal sporadiska
anfall riktats mot den syntetiska oljeindustrien och mot
oljeraffinaderierna i Rumänien, men från juni s. å. fick
oljebekämpningen hög prioritet. Resultatet blev, att
produktionen efter c:a 11 mån. nedgått med i det närmaste
90 9/o. Detta återverkade i krigföringen, i det att
markstridskrafternas rörlighet avsevärt nedgick och
tillgängliga flygplan ej kunde utnyttjas. Anfallen mot den
kemiska industrien återspeglades främst i nedgång i
krut-och sprängämnestillverkningen.
Under krigets gång ökades flygplansproduktionen i
Tyskland successivt och nådde under 1944 toppen med
mer än 10,000 fler producerade flygplan än
Storbritannien (tyskarna tillverkade dock huvudsakl. jaktplan,
britterna tunga bombplan). I stort misslyckades sålunda de
allierade i att bekämpa flygplanindustrien. Orsaken
torde främst ha varit industriens skyddade läge samt
dess planlagda expansion. Verkningarna av anfallen mot
kolproduktionen och kraftverken gåvo till resultat en
förlust i produktionskapaciteten av elkraft av c:a 25 °/o,
som blev av största betydelse, då Tyskland saknade
större kraftreserver.
Målen för den allierade bombningen nåddes i stort.
Förlusterna för de anfallande voro dock stora. Britterna
förlorade närmare 12,000 bomb- och 10,000 jaktplan,
amerikanerna c:a 8,000 bomb- och 10,000 jaktplan.
Tyskland besegras.
Det allmänna läget på fronterna. Efter
Ardenneroffen-sivens misslyckande var det utsiktslöst för Tyskland att
med tillgängliga resurser fortsätta kriget. Tyskarna voro
på alla fronter helt underlägsna. Därtill kom, att Hitler,
oaktat välmotiverade framställningar från
generalstabs-chefen Guderian, icke ville utrymma Kurland el. göra
andra frontförkortningar i ö. för att draga ur trupper i
avsikt att erhålla slagkraftiga reserver.
Den tyska armén led brist på materiel och ammunition.
Tillgången på utbildad trupp var dålig. Enbart på
väst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
