Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vågrörelse - Vågrörelser i atmosfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
509
Vågrörelse
510
Fig. 2. Fortskridande
transversell våg.
ter, som verka på partiklarna i en vattenyta, härröra
dels från tyngdkraften, dels från ytspänningen. Den
förras inflytande ger sig till känna huvudsakl. vid stora
vågor, medan vid små vågor, s. k. k a p i 1 1 ä r v
å-g o r, ytspänningen är av dominerande betydelse.
Beskriva partiklarna i ett medium under inverkan
av en v. en bana i ett plan, vinkelrätt mot
fortplantningsriktningen, sägas partiklarna utföra t r a n s v e
r-salsvängningar el. tvärsvängningar.
En dylik v. kallas en transversell v. Ske
partiklarnas svängningar däremot i v:s fortplantningsriktning,
sägas de utföra longitudinell v. Betrakta vi
endast mekaniska vågor, kan en longitudinell v.
uppkomma i alla
slags kroppar,
transversell v. av
dylikt slag kan
däremot komma
till stånd endast
i fasta kroppar.
Fig. 2 visar
uppkomsten och
fortskridandet av en
transversell v.
Mellan kurvorna
i och 2, 2 och 3,
3 och 4 samt 4
och 5 har V4 av
partikelns sväng-
ningstid förflutit. En dylik v. uppkommer t. ex., om
man fastgör en lina, ett snöre el. en spiralfjäder i ena
änden och försätter den andra änden i en fram- och
återgående rörelse vinkelrätt mot dess längdriktning.
Karakteristiskt för den transversella v. är, att den kan
vara polariserad, vilket däremot ej är möjligt
vid longitudinella v. En partikel kan vid transversell v.
utföra svängningar i alla möjliga riktningar, vinkelräta
mot fortplantningsriktningen. Förlöpa svängningarna
endast i en riktning, sägas de vara 1 in e är t
polariserade (fig. 3 a). Står
en partikel under inverkan
av 2 mot varandra
vinkelräta svängningsrörelser,
mellan vilka en
fasdifferens av V4 period
förefinnes, så beskriver partikeln,
om amplituderna i de båda
svängningsrörelserna äro
olika, en ellips (fig. 3 b),
om amplituderna åter äro
lika stora, en cirkel (fig.
3 c) med sitt jämviktsläge
som centrum.
Svängning
arna sägas då vara e 1 1 i p t i s k t, resp. c i r k u 1 är t
polariserade. Dessa 3 olika slag av polarisation
kunna förekomma även vid elektromagnetiska
svängningar och äro av särskild betydelse inom optiken
(jfr Polarisation). Är en v. polariserad, d. v. s. har
den olika egenskaper i olika mot
fortplantningsriktningen vinkelräta riktningar, så är detta ett
kriterium på att v. är av transversell natur. I fig. 4 åskåd-
Fig. 3. Polariserade
svängningar.
a lineär, b elliptisk, c
cirkulär polarisation.
Fig. 4. Fortskridande longitudinell våg.
Fig. 5. Interferens mellan två
plana vågor.
liggöres utbredningen av en longitudinell v. I
tillståndet I befinna sig alla partiklar mellan I och 13 i sina
jämviktslägen. I II har v. anlänt till partikeln 2, i III
till partikeln 3 o. s. v. Som av fig. framgår, hopas
därigenom partiklarna på vissa ställen, ”förtätningar”,
medan på andra ställen partiklarna äro mera glest
fördelade, ”förtunning”. De förra äro i fig. angivna
som streckade områden, och mellan dessa finnas
för-tunningar. Av fig. framgår, att förtätningar och
för-tunningar fortskrida i v:s fortplantningsriktning. Här
är våglängden = avståndet mellan mittpunkterna av två
angränsande förtätningar el. förtunningar. Dylika v.
kan man åstadkomma t. ex. i en spänd spiralfjäder,
vars ena ända försättes i en fram- och återgående
rörelse i fjäderns längdriktning. Ljudet är en sådan
longitudinell v.
Skära 2 vågsystem varandra, överlagras
(superpone-ras) de över varandra. Detta fenomen kallas i n t
erfe r e n s (se d. o.). Resultatet beror av fasdifferensen
mellan vågorna i
de gemensamma
punkterna. Fig. 5
visar interferens
mellan 2 plana,
parallella v. med
samma amplitud
och period men
med olika fas,
vilka
representeras av de
streckade kurvorna.
Vid a, b, c och d
ange de
heldragna linjerna
resultatet av
interfe-rensen, då
fasdifferensen utgör
resp. Vs, 1/4, ’/s
och Vs period. I
det sistn. fallet
upphäva v.
varandra helt.
Interferera 2 v. med
varandra, vilka
ha samma
period och utbreda
sig i motsatta
riktningar,
uppkommer s. k.
stående
vågrörelse. Ett
annat interferensfenomen uppkommer, då i samma
punkt inträffa 2 v., som ha nästan lika stora
ampli-tuder och nästan lika stora svängningstal. Då
inträda s. k. svävningar. — Påverkar en v. ett
svängningsdugligt system, försättes detta i s.k.
tvungna svängningar. Inverkan av v. är störst, om y:s
svängningstal överensstämmer med svängningstalet för
systemets egensvängningar. I så fall säges
resonans föreligga. — Om en v. träffar gränsytan
mellan 2 medier uppdelas den i allm. i 2 delar, av vilka
den ena återkastas, reflekteras, medan den andra
genomtränger gränsytan och inträder i det andra mediet.
Är den infallande v. plan, bildar dess
fortplantningsriktning före och efter reflexionen lika stora vinklar
med normalen mot gränsytan. Den i det andra
mediet inträngande v. undergår vid passagen av
gränsytan i allm. en förändring av fortplantningsriktningen,
vågen ”brytes”.
Chr. Huygens har uppställt den hypotesen, att varje
punkt, som träffas av en v., tjänar som utgångspunkt
för nya vågor, elementarvågor, men en
märkbar verkan av dem erhålles endast på en yta, som
en-velopperar alla dessa elementarvågor (jfr Huygens’
princip). Träffar v. en kropp, som delvis hindrar dess
utbredning, utsända de delar av v., som skrida förbi
hindret, elementarvågor åt alla håll. Dessa vågor
interferera med varandra och ge upphov till en märkbar
verkan även i punkter, som ligga i hindrets ”skugga”.
V. sägas ha undergått böjning el. d i f f r a
k-t i o n. Läran om v. ligger till grund för akustiken och
optiken.
Vågrörelser i atmosfären. I atmosfären uppträda
vågor av olika storlek och egenskaper. I högre luftlager
förekomma sålunda v. av annan och större storlek än
de, som uppkomma vid de lågtrycksbildningar,, vilka
återfinnas på väderlekskartorna. Vågor uppstå sålunda
ibland på läsidan av en fjällkedja, mellan olika tüftlä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
