Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våg (redskap) - Våg (fysik) - Vågan - Vågbrytare - Vågdämpare - Vågen (stjärnbild) - Vågfälla - Våghål - Vågledare - Våglängd - Vågmanometer, baroskop el. dasymeter - Vågmekanik, undulationsmekanik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Våg—Vågmekanik
506
2) V., ofta stadsvåg, plats, där vägning av
varor kan ske.
Våg, fys., se Vågrörelse.
Vågan, herred i Lofoten, Nordland fylke, n.
Norge, kring Svolvær; 283,27 km2; 5,468 inv.
(1950). I V. ligga fisklägena Henningsvær och
Kabelvåg. Fjordsträckan Höla, mellan Kabelvåg
och den utanför liggande ön Skrova, är platsen
för Norges mest koncentrerade torskfiske.
Vågbrytare, till skyddande av hamnar mot
havsvågor och isgång, byggas enklast genom
ut-fyllning medelst stenbänkar, beklädda med så stora
stenblock, att de motstå vågbrottens kraft utan
att rubbas. Vanl. förstärkes stenbänken med
stenkistor el. av betong utförda kassuner, som fyllas
med sand, sten el. betong. Vid större vattendjup,
där vågorna ej bryta mot bottnen, inskränkes
stenfyllningen till ett bottenskydd. V. förses ofta
på hamnsidan med kaj samt med hamnplan och
bröstvärn el. parapet. V :s plan rättar sig efter
behovet av hamnutrymme samt efter farligaste
vindriktningar, vattendjupen och
bottenförhållandena.
Vågdämpare, påse el. kärl, varifrån olja kan
droppvis utsläppas på havsytan till dämpande av
sj öhävningen.
Vågen (lat. Libra), astron., det sjunde av
zodiakens tecken samt en stjärnbild, belägen mellan
14,3 och 15,9 tim. rektascension och 20 och —240
deklination. V. innehåller ett 70-tal för blotta
ögat synliga stjärnor.
Vågfälla, inom radiotekniken använd
anordning för att vid en radiomottagare utestänga
vågor av viss våglängd, t. ex. vågorna från en
störande station. En v. utgöres av en elektrisk
svängningskrets, som inkopplas i antennkretsen.
Denna svängningskrets avstämmes för den
våglängd, som skall bortfiltreras. Kretsen erbjuder
då för vågor av denna våglängd en mycket stor
resistans. V. ha därför använts för att förbättra
selektiviteten hos en radiomottagare.
Våghål, skpsb., urtagning i spant, bottenstockar,
knäplåtar m. m., för att slagvatten m. m. i fartyg
skall kunna avrinna.
Vågledare, radiotekn., ett för
högfrekvensöver-föring avsett transmissionselement, bestående av
ett rakt el. krökt metalliskt rör, varvid sätet för
energien är dielektrikum (vanl. luft) inuti röret.
— V. användas bl. a. för överföring av energi till
och från en radarreflektor.
Våglängd, fys., se Vågrörelse.
Vågmanomèter, barosköp el. vanl.
dasy-meter, ett av O. von Guericke uppfunnet
instrument. V:s konstruktion grundar sig på
arki-mediska principen, tillämpad på luft. V. består
av en vågbalans, vars ena arm bär en liten
metallvikt och andra arm en täml. stor, ihålig
glaskula, så placerad, att balansen står horisontellt vid
normalt barometerstånd. Vid högre
barometerstånd är luften tätare än vid normalt,
viktförlusten i luften följaktligen större, och större för
den stora kulan än för den lilla vikten, varför
den senares vågarm sjunker. Vid lägre
barometerstånd är förhållandet motsatt.
Vågmekanik, u n dul a tiö ns m ekan ik,
fys., den del av den efter 1925 utvecklade
kvantumteorien, som på grundval av idéer, framställda av
L. de Broglie 1924, utvecklats av E. Schrödinger
(från 1925) o. a. V. brukar i allm. ställas vid
sidan av den av Heisenberg vid ung. samma
tidpunkt grundade kvantummekaniken, men stundom
innefattar man v. under denna beteckning. Till en
i rörelse varande materialpartikel tillordnade de
Broglie en s. k. m a t e r i e v å g, vars våglängd 2
h
bestämmes av uttrycket A = —, där h är Plancks
mv
konstant, m partikelns massa och v dess hastighet.
Härigenom införde de Broglie en dualism i
uppfattningen av materien, i det att denna å ena
sidan antages besitta korpuskulär natur, medan den
å andra sidan ej kan frånkännas en viss vågnatur,
en dualism, som är analog med den dualism i
uppfattningen av ljusets natur, som sedan länge
förefunnits. I själva verket kom de Broglie därigenom
att bidraga till att kasta ljus över denna fråga,
som länge berett fysiken svårigheter. Vi betrakta
en elektron, som rör sig i en cirkulär bana kring
en atomkärna. Av de enl. klassisk teori möjliga,
oändligt många banorna kunna enl. den äldre
Bohrska teorien endast sådana existera, för vilka,
elektronens impulsmoment är en heltalig multipel
h J J" •• V
av -—, d. v. s. m.v.r = n. —, dar r ar banans
2 Ti 2 n
radie och n är ett godtyckligt helt tal. Denna i
Bohrs teori axiomatiska kvantumregel kunde de
Broglie enkelt härleda. Betrakta vi näml, den mot
elektronen svarande materievågen, så kan en
entydig vågrörelse utbildas endast då cirkelns
omkrets utgör ett helt antal våglängder, d. v. s. då
2nr = nk, varav med insättning av det ovanstående
uttrycket för våglängden den anförda
kvantumregeln erhålles. Denna kan sålunda på grundval
av våguppfattningen av elektronen på ett naturligt
sätt grundas. — Den av de Broglie gjorda
ansatsen utvecklades av Schrödinger, som lyckades
uppställa en differentialekvation, genom vilken
materievågornas utbredning kunde beskrivas.
Denna s. k. Schrödingers
differentialekvation, som är fullt analog med den
ekvation, som gäller för ljusvågornas utbredning,
ligger till grund för hela v. Ekvationen ger ändliga,
entydiga och kontinuerliga lösningar endast för
vissa bestämda värden på en i ekvationen ingående
parameter. Dessa värden kallas
differentialekvationens egenvärden, de motsv. lösningarna
egenfunktioner. I parametern ingår den
totala energien, och denna kan följaktligen endast
antaga vissa bestämda, diskreta värden, vilket i
själva verket utgör ett av de postulat, som Bohr
ställde i spetsen för sin atomteori. Schrödinger
lyckades sålunda härigenom återföra till ett rent
matematiskt problem det fysikaliska problemet att
”kvantla” energien. Han kunde också visa, att den
av honom utvecklade v. i matematiskt hänseende
var fullt ekvivalent med den av Heisenberg
grundade kvantummekaniken i egentlig bemärkelse.
Skillnaden mellan de båda teorierna är endast av
formell natur. För lösningar av konkreta problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
