Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Voxtorp (Våxtorp; Jönköpings län) - Voxtorp (Våxtorp; Kalmar län) - Voysey, Charles Francis Annesley - Vrakfisken - Vrakgrind - Vraklax - Vram - Vrams Gunnarstorp - Wranér, Henrik - Wrangel (Wrangell), ätt - Wrangel, 1. Wilhelm Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
467
V oxtorp—W rangel
468
sar i n. ö. 1,061 har åker. Vid statsbanelinjen
Borås—Alvesta ligger stationssamhället Bor
(512 inv. 1951) med bobinfabrik, snickerifabrik
och enskild järnväg till Ohs bruk. Egendomar:
Lundboholm och Ed. I V. låg det medeltida
Trol-leborg. Kyrkan av sten uppf. 1843. Ingår i
Värnamo, V:s och Tånnö pastorat i Växjö stift,
östbo kontr. Tillhör storkommunen Bor.
Voxtorp, förr Våxtorp, sn i Kalmar län,
i Småland, S. Möre hd, vid Kalmarsund, 27
km s. v. om Kalmar; 14,79 km2, 499 inv. (1955).
V. är huvudsakl. slättbygd. 899 har åker.
Kyrkan, anlagd i försvarssyfte liksom i det
närbelägna Hagby, tillkom under 1100-talet. Ingår i
Hallstorps och V :s pastorat i Växjö stift, S.
Möre kontr. Tillhör storkommunen Södermöre.
Voysey [våi’séi], Charles Francis
Anne s 1 e y, engelsk arkitekt och konsthantverkare
(1857—1941), en av sekelskiftets mest
särpräglade engelska bostadsutformare. V :s
byggnadsverk, vilka så gott som enbart utgöras av
lanthus, äro logiska uttryck för funktion,
konstruktion och lokalförhållanden.
vpl, förk. för värnpliktig.
Vrakfisken, Poly’prion americänus, tillhör fam.
Serranidae bland de taggfeniga benfiskarna. V.
lever på djupt vatten bl. a. i Medelhavet och
Atlanten. Yngre v. träffas pelagiskt vid
flytande vrak, därav namnet. Den har blott en
ryggfena, små fjäll, stort gap med framskjutande
underkäke och satt, vanl. blågrå kropp, som kan
bli 1,7 m lång.
Vrakgrind, se Grind.
Vraklax, zool., se Laxfiskar, sp. 490.
Vram, se Norra Vram, Södra Vram, Västra
Vram och östra Vram.
Vrams Gunnarstorp, gods i N. Vrams m. fl.
socknar, Malmöhus län, s. s. ö. om Åstorp; areal
med underlydande 57 större och mindre gårdar
3,612 har, varav 1,407 åker; taxeringsvärde
5,098,900 kr (1953). Det 4-längade slottet, som
uppfördes av riksrådet Jörgen Vind och bär
årtalet 1633, har på gårdssidan två trapptorn, en
av längorna är i två våningar, de övriga i en
Vrams Gunnarstorp.
(efter en restaurering 1854 med rikt utsirade
gavelvåningar). I det inre finnas målade tak bl. a.
från 1630-talet. V. grundades vid 1500-talets
början, tillhörde 1705—1839 ätten Berch och
tillhör sedan 1839 ätten Tornérhielm. Nuv. ägare
är godsägare R. Tornerhjelm.
Wranér, Henrik, författare (1853—1908).
Han blev student 1873, var sedan omväxlande
lantmätarbiträde, student i Lund, lärare och
journalist, slog sig 1893
ned i Stockholm som
författare,
medarbetade i Svensk
Lärar-tidning och kalendrar
samt bearbetade
sagor m. m. för
barnbiblioteket Saga. 1884
utkom det första av
W:s många häften
med humoristiska,
kulturhistoriskt givande
folklivsskildringar,
”Stuesnack och
stätte-slams”, en del på
noggrant återgivet
lands
mål. Han hade sin styrka i att skildra
barndomsminnen från s. ö. Skåne. — ”Valda skrifter” utg.
av F. Böök (6 bd, 1922—23; med. biogr. inb).
Wrangel (W r a n g e 11), vittutgrenad ätt,
med sin huvudsakliga utbredning i Sverige,
Tyskland, östersjöprovinserna och Ryssland. Namnet
kan påvisas 1277 med dominus Hinricus de
Wrangele (d. 1279), vasall under ärkestiftet
Riga; han var sannolikt son till en dominus
Eilar-dus, nämnd 1241 som innehavare av bl. a. godset
Uvarangalæ (estn. Varangu) i det då danska
Wierland. Denne el. någon dennes förfader har
sannolikt kommit till Estland från Tyskland
(trol. Westfalen). Släkten förde samma vapen
(en tretinnad bjälke, sedermera mur) som
släkterna Löwenwolde och Engdes. Från 1300-talet
förgrenar sig släkten i flera linjer. 3
huvudgrenar finnas: Jess-Itfer, Höbbet-Addinal och
Rojel-Jensel. Den förstn. är den talrikaste
och för Sverige viktigaste. 16 ättegrenar ha i
Sverige naturaliserats, därav 14 ätter
introducerade på Riddarhuset. 5 av dessa fortleva i
Sverige. De talrika ättegrenarna under ryskt
välde fingo 1855 och 1865 baronvärdighet. Av
släktens nära 300 medl. voro före 1914 omkr.
hälften bosatta i Ryssland; f. n. torde inom
Sovjetunionen knappast finnas någon kvar. En
allmän Wrangelsk släktförening stiftades i
Kö-nigsberg 1885, en svensk i Stockholm 1935. —
Litt.: G. v. Wrangell, ”Geschichte der W. zur
dänischen und Ordenszeit” (2 bd, 1927—37);
”Acta Wrangeliana”, utg. av M. v. Wrangell
(1928—38).
I. Huvudgrenen Jess-Itfer.
Svenska adliga ätten W. af Fall (naturaliserad
1734, utslocknad 1815).
1) Wilhelm Gustaf W., militär (1695—
1774), född i Estland, major vid Dalreg. 1741,
uppträdde 1743 som en av ledarna av de
upproriska dalabönderna men visade sig icke
uppgif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
