Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Voss (herred) - Voss, Gerhard Johann - Voss, Johann Heinrich - Vossische Zeitung - Vossler, Karl - Vota - Wotan - Votera - Votering, omröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
463
V oss—V otering
464
Norge, ö. om Bergen; 966,91 km2; 9,425 inv.
(1950). Vid n. ö. ändan av Vangsvatn (50 m
ö. h.) ligger stationssamhället Vossavangen
(3,134 inv.). Bergenbanan, Voss—Eidebanan och
turistvägen från Eide och Ulvik i Hardanger
till Gudvangen i Sogn gå genom V. och mötas
i Vossavangen.
Voss [få’s] (latiniserat Vossius), Gerhard
J oh ann, tysk-holländsk filolog (1577—1649),
rektor i Dordrecht 1600, i Leiden 1615, prof. där
1623, i Amsterdam 1631. V. är Hollands störste
polyhistor. Han företog viktiga forskningar i
latinska språket samt grekisk och romersk
historia och var den förste, som betraktat såväl
hedniska religioner som den kristna teologiens
dogmer från historisk synpunkt. V:s saml. skr.
utgåvos i 6 bd 1695—1701.
Voss [få’s], Joh ann Heinrich, tysk
författare (1751—1826). Som student slöt han sig
till Göttinger Dichterbund. 1778—1802 var han
rektor i Eutin (Holstein). V:s övers, av
Odys-séen 1781 (och Iliaden 1793) betecknade en ny
epok i fråga om tolkningen av antik dikt. Utom
en del andra tolkningar, t. ex. av Hesiodos,
Theo-kritos, Vergilius, Horatius och Shakespeare,
utgav V. ett idylliskt hexameterepos, ”Luise”
(1795), som blev förebildligt för bl. a. Goethe,
Tegnér och Runeberg. Hans ”Briefe” utkommo
i 3 bd 1829—33. — Litt.: Monogr. av W. Herbst
(2 bd, 1872—76) och C. Kuhlmann (1914).
Vossische Zeitung [få’si/a tsai’ton], tidning
i Berlin, gr. 1704, förvärvades 1751 av
bokförläggaren Chr. F. Voss, efter vilken tidningen
1785 fick sin nuv. benämning. Bland dess medarb.
och red. märkas G. E. Lessing, Th. Fontane och
G. Bernhard. Tidningen var från Lessings tid
till 1933 frisinnad. 1913 förvärvades den av
Ull-steinförlaget. Tidningen upphörde med mars
månad 1934. — Jfr A. Buchholtz, ”Die Vossische
Zeitung” (1904).
Vossler [få’slar], Karl, tysk
språkvetenskapsman (1872—1949), prof. i romanska språk i
Würzburg 1909, i München 1911. Med
utgångspunkt i B. Croces estetik trädde V. i opposition
mot den positivistiska språkfilosofien och
utvecklade en kritisk-idealistisk åskådning, för vilken
den individuella språkliga skapelsen är det
ursprungliga och som sätter stilistik i centrum av
språkforskningen. Bland hans skrifter märkas
”Sprache als Schöpfung und Entwicklung”
(1905) och ”Geist und Kultur in der Sprache”
(1925).
Vota, lat., plur. av v o tum.
Wotan [vå’-], tysk namnform för Oden.
Votera, rösta, besluta genom omröstning.
Votering, omröstning, är formen för
besluts fattande inom en församling el. en av flera
led. bestående myndighet, för den händelse icke
genom acklamation kan utrönas, vilken mening
som är majoritetens. V. kan försiggå genom
uppresning, handuppräckning, discessus o. a. till
hörsel- el. synsinne vädjande arrangemang, med el.
utan räkning av de voterande. Den kan också
försiggå genom avlämnande av röstsedlar,
olikfärgade kulor o. dyl. men är i så fall alltid
för
bunden med rösträkning. Den förra v. är till
sin natur öppen, den senare praktiskt taget
alltid hemlig. Gemensamt för båda är, att den
fråga, som det gäller att besvara, med bortseende
från alla val, är så formulerad, att den kan
besvaras med ja el. nej. Då så gärna måste bli
förhållandet med v. i månghövdade
parlamentariska församlingar, brukar man kalla dylik v. för
parlamentarisk. Helt annan blir v. i
domstolar och ämbetsverk, s. k. kollegial v.
Varje led. avger till protokollet i omvänd
rangordning ett motiverat votum, som rimligtvis icke
kan vara hemligt för övriga led., och är
därvid icke bunden av vad föredraganden föreslagit
el. i övrigt under överläggningen framställts.
I svenska riksdagen infördes öppen omröstning
1925 utom för ett fåtal noggrant angivna fall,
som alla avse den enskilde riksdagsmannens
rättsliga ställning. När ett i kammaren handlagt mål
förekommer till slutligt avgörande, tillgår v. på
följ. sätt. Talman gör successivt proposition på
bifall såväl till resp. utskottsförslag som under
överläggningen ev. framställda yrkanden och
låter sedan kammaren veta, vilketdera förslaget
han anser vara med övervägande ja besvarat.
Härvid får bero, såvida icke någon led. yrkar v.,
vilken icke får vägras. En v.-proposition
upp-göres då, i vilken det förslag, varå talman ”hört
ja”, blir japroposition. För uttagande av
nejproposition genomgår talman ånyo de resterande
förslagen med ev. påföljd, att också hans
uppfattning av vad förslag kammaren vill ha till
kontraproposition bestrides genom yrkande på v.,
som också det måste villfaras. Sedan måste en
kontraproposition i v. om kontraproposition i
huvud-v. utsökas. Lika många v. kunna bli
nödvändiga, som det finnes förslag, på ett när.
V.-pro-positionen måste vara så avfattad, att en led.
säkert vet, vilket förslag, som han stöder med
sitt ja el. nej. V. kan försiggå på så sätt, att
först de led., som rösta för ja-proposition, på
talmans uppmaning resa sig från sina platser och
därefter anhängarna av nej-propositionen
iakttaga samma förfarande. V. med
omröstningsap-parat (se Elektrisk votering) el., där denna ej
kan begagnas, medelst namnupprop skall dock
äga rum, därest talman icke finner
uppresnings-förfarandet ge säkert resultat el. någon led. begär
rösträkning. Omedelbart tillgripas nämnda
metoder, om talman före omröstningens början så
beslutar samt då omröstning skall ske jämlikt
R. O. § 65 (se Gemensam votering). Detsamma
blir förhållandet, om vid den slutliga v. i visst
ärende 1/io av kammarens led. sist vid
v.-pro-positionens godkännande så begära. I händelse
av lika röstetal vid öppen v. företages lottning.
Till förebyggande av samma resultat vid sluten
v. skall på förhand en sedel uttagas och förseglas
för att, om vid sammanräkning av de övriga
röstsedlarna rösterna finnas lika delade, öppnas
och avgöra beslutet. Först 1949 blev öppen v. i
utskott obligatorisk. Samtidigt gjordes val inom
utskott med slutna sedlar beroende av att
begäran därom framställts.
Också kommunallagen föreskriver, att
proposi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
