Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitaminer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Vitaminer
404
Forts, från föreg. sida.
Vitamin [-Löslighet1)-] {+Lös- lig- het1)+} Dagsbehov Förekomst
Folinsyra
Pteroylglutaminsyra V ? Gröna blad, jäst, lever, njure.
Kolin V Äggula, lever,
hjärna, vetegrodd, grönsaker.
C
Askorbinsyra V 30—150 mg Nypon, apelsin, citron, tomat, spenat, potatis.
P Rutin V ? Citron, apelsin, paprika.
D F 400 I. E. ü LE. = 0,025 g) Fiskleverolja, sill, smör, mjölk, äggula.
E T okeferol F Vetegrodd,
bom-ullsfröolja, kött, äggula, smör.
(F) Essentiella fettsvror ? Smör, miölk,
linolja.
I H Biotin j V ? Lever, potatis, jäst, mjölk.
Inositol V Sädeskorn, apelsin, lever, kött.
K F Kål, spenat, luzern, lever.
x) V = vattenlöslig, F = fettlöslig.
detta v., som även kallas PP-faktorn (förk. av eng.
pellagra preventive factor), uppkommer pellagra. Ett
karakteristiskt symtom här är vissa hudförändringar,
framför allt på solbelysta ställen. Huden blir forst
rödaktig, därefter mörkfärgad och förtjockad. Även
slemhinnorna påverkas, tungan blir röd och känns
sårig, magtarmkanalen kommer i olag, och centrala
nervsystemet engageras. Pellagra är särskilt vanlig
i områden med riklig majskonsumtion. Detta förklaras
av att majsen är fattig på såväl nikotinsyra som
tryptofan, ur vilken nikotinsyra kan bildas.
Nikotin-syraamiden spelar en viktig roll för kroppens
oxida-tionsprocesser.
Vitamin Bo. Under denna beteckning
sammanfattas p y r i d o x i n och ett par andra närbesläktade
ämnen med förekomst bl. a. i jäst (se tab.). Hos
försöksdjur medför brist på denna faktor bl. a.
hudförändringar och kramper. De senaste åren ha i U.S.A.
iakttagits ett antal fall av kramper hos spädbarn, som
uppfötts på en konstgjord födoämnesblandning. Det
har sannolikt rört sig om brist på vitamin Bo. Pyridoxin
ingår i ett koenzym, som är av betydelse för
amino-syreomsättningen.
Pantotensyra förekommer bl. a. i jäst,
ägggula och lever. Hos försöksdjur framkallar brist på
detta v. hudförändringar, grånande av håren,
blödningar i binjurebarken och förändringar i ett flertal
andra organ. Pantotensyran ingår i koenzym A, som
reglerar omsättningen av ättiksyra.
Vitamin Bis (c y k o b e m i n) innehåller små
mängder kobolt. Till skillnad från de flesta v. finns
det knappast i vegetabiliska födoämnen. Däremot
förekommer det i de flesta animaliska födoämnen, t. ex.
lever. Det synes vara i tarmen befintliga bakterier, som
svara för syntesen av v. Vid brist på vitamin B12
uppkommer blodbrist av den typ, som ses vid perniciös
anemi. Detta slag av v.-brist kan uppkomma på olika
sätt: födan kan innehålla otillräckliga mängder av v.,
vilket dock är sällsynt i Sverige, el. resorptionen från
tarmen kan vara otillräcklig. För resorptionen av
vitamin Bis fordras en av magslemhinnan producerad faktor,
som synes förena sig med v. i magtarmkanalen. Vid
den egentliga perniciösa anemien har produktionen av
denna faktor upphört, varför v. ej kan resorberas. Vid
binnikemask föreligger ibland en anemi, trol. beroende
på Bu-brist genom att parasiten lägger beslag på stora
mängder B12. Slutl. kan Bi2-brist uppkomma vid sprue
och en del andra tarmsjukdomar. I en del fall tycks
en abnorm tarmflora spela in härvidlag. Vid alla
dessa fall av Bia-brist medför tillförsel av v. ett snabbt
tillfrisknande. Det rör sig här om dagsdoser av den
ringa storleksordningen 0,001—0,01 mg.
Folinsyra (pteroylglutaminsyra, eng.
folie acid) framställdes f. ggn ur spenat o. a. gröna
blad (lat. folium, blad). Brist på denna faktor medför
blodbrist, liknande den perniciösa anemien. Den vid
den egentliga perniciösa anemien effektiva folinsyran
har dock ingen gynnsam inverkan på de vid denna
anemiform förekommande rubbningarna i det centrala
nervsystemet och bör därför ej användas i sådana fall. Vid
sprue tycks däremot folinsyra vara överlägsen alla
andra medel, beträffande såväl de lokala tarmsymtomen
som anemien. — Aminopterin är ett anti-v. till
folinsyra. Det hämmar den i benmärgen skeende
blodnybildningen och användes med en viss framgång vid
akuta former av leukemi.
K o 1 i n har icke obetingat v.-karaktär, då det kan
bildas i kroppen, om födan innehåller tillräckliga
mängder av aminosyran metionin, som förekommer i många
äggviteämnen. Förutom äggvitefattig kost synes även
brist på vitamin B12 och folinsyra gynna uppkomsten av
kolinbrist. Hos försöksdjur framkallar kolinbrist
skador på bl. a. levern, som först blir fettrik, därefter
är-rigt omvandlad (skrumplever). Någon säker kolinbrist
är ej känd hos människan, men man tror, att den vid
kronisk alkoholism förekommande skrumplevern beror
på kolinbrist.
Vitamin C (askorbinsyra) förekommer
rikligt i frukt, potatis och gröna växter. Vid brist på
C-vitamin uppkommer skörbjugg, som kännetecknas av
en allmän kapillärskörhet med blödningar i hud och
slemhinnor, framför allt i tandköttet. Tänderna lossna
ej sällan. Ofta ses även blodbrist. Hos barn är
skelettutvecklingen hämmad, vilket ger upphov till en
särskild sjukdomsbild (Möller-Barlows sjukdom).
Askor-binsyran har en djupgripande inverkan på kroppens
stödjevävnader.
Vitamin P (”permeabilitetsvitamin”, r u t i n),
som förekommer i Citrus-frukter, har en kapillärtätande
effekt. Dess v.-karaktär är ej Tullt säkerställd.
Vitamin D. D-vitaminet är det enda v., som
med säkerhet förekommer i otillräcklig mängd i vår
normala föda. Det måste därför tillföras i form av
fiskleverolja el. något mera koncentrerat preparat, åtm.
under de första levnadsåren, el. bildas under inverkan
av solljuset el. dyl. bestrålning. Brist på D-vitamin
medför en minskning av kalcium- och
fosforkoncentrationerna i blodet. Detta kan medföra dels kramper
(tetani), dels skelettförändringar (engelska sjukan el.
rakitis hos barn, osteomalaci hos vuxna). Inlagringen av
mineralsalter i den nybildade benvävnaden uteblir,
varför benen bli mjuka och böjliga. Förändringarna bli
särskilt uttalade under de första levnadsåren. D-vitaminets
verkan förklaras av en stimulerande effekt på
skelettomsättningen och på resorptionen av kalcium från tarmen.
Senare års undersökningar ha visat, att D-vitaminet
även inverkar på citronsyraomsättningen. Mycket talar
för att det är denna effekt, som är primär, medan
inverkan på mineralomsättningen är sekundär. —-
D-vitaminet är det enda v., som givit upphov till verkligt
farliga förgiftningssymtom. För uppkomsten av sådana
måste dock tillföras mångfaldigt större doser, än som
fordras för att bota D-vitaminbrist. Koncentrationen
av kalcium och fosfor i blodet stiger då till abnormt
höga värden, varvid särsk. njurarna skadas.
Vitamin E (tokoferol) förekommer i såväl
vegetabiliska produkter som animaliska (se tab.). Hos
försöksdjur framkallar tokoferolbrist sterilitet hos såväl
han- som hondjur. Hos de förra sker en undergång av
det sädesbildande epitelet i testiklarna. Hos de senare
kan visserligen befruktning ske, men fostren gå efter en
tid under och resorberas. Ett annat bristsymtom är
muskeldystrofi, d. v. s. degenerativa förändringar i den
tvärstrimmiga muskulaturen.
De e s s e n t i e 1 1 a fettsyrorna, d. v. s. vissa
omättade fettsyror, som ej kunna syntetiseras i
erforderlig mängd i kroppen utan måste tillföras med födan,
räknas stundom till v. och ha tidigare gått under
beteckningen vitamin F. Hos försöksdjur uppstå vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
