Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita böcker - Vitaceae - Vita frun - Vita fäder - Vita havet - Vitahavskanalen - Vita huset - Vital - Vitalianer, vitaliebröder, fetaliebröder el. hättebröder - Vitaliebröder - Vitalis - Vitalism - Vitalkapacitet - Vitallium - Vitaminer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
V itaceae—V itaminer
400
nom särskilda kommitterade utgivna
urkundspub-likationerna om Sveriges utrikespolitik under
kriget.
Vitäceae, bot., se Vinfamiljen.
Vita frun, ett föregivet väsen i gestalt av en
vanl. vitklädd kvinna, som visar sig på slott och
herrgårdar för att förebåda dödsfall o. dyl. el.
stundom för att hjälpande ingripa i släktens öden.
V. identifieras ofta med släktens stammoder el.
annan framstående kvinnlig medlem av släkten.
Bland mera kända gestalter, kring vilka sägner
om v. ha utbildats, märkes Agnes av Meran, som
säges ha levat omkr. 1300 och sedan ha visat sig
på dynastien Hohenzollerns slott.
Vita fäder kallas medlemmarna av en
kongre-gation, stiftad 1868 i Algeriet av kardinal
Lavi-gerie för mission i Afrika (missionaires
d’Afri-que, efter klädedräkten kallade pères blancs, v.).
Kongregationen, som är mycket aktiv, räknade
omkr. 1938 725 missionsstationer och som medl.
1,350 präster och 550 lekmannabröder.
Ordens-medl. ha även ägnat sig åt vetenskaplig
forskning beträffande Afrika. En kvinnlig gren (vita
systrar) stiftades 1869 (c:a 1,200 medl.).
Vita havet, ry. Beloje more, vik av Barents’
hav på ryska ishavskusten, innanför Kolahalvön;
c:a 95,000 km2. Genom det 45—65 m breda
Gor-losundet öppnar sig V. åt n. ö. Den djupaste
delen är Kandalaksviken (340 m). Betydligt
grundare äro de båda stora vikarna i s., Onega- och
Dvinavikarna, där floderna Onega och Dvina
utmynna, den sistn. med stort delta utanför
Ar-changelsk. De största öarna äro Solovetskijöarna.
Nov.—maj spärras V. av is. V. spelar stor roll
som utfartsväg för Nordrysslands timmer och är
givande fiskevatten (sill, torsk, kolja). 1933
öppnades Vitahavs- el. Stalinkanalen. — V.,
nordmännens Gandvik, besöktes redan på 800-talet av
hålogalänningen Ottar. Ur västeuropeisk
kommersiell synpunkt ”upptäcktes” sjövägen till V. först
av Richard Chancellor 1553.
Vita havet, festsalen i Stockholms slott.
Vitahavskanalen, se Stalinkanalen.
Vita huset, se Washington.
Vitäl, livs-; livskraftig, livfull; viktig. —
Subst.: Vitalitet.
Vitaliäner, vitäliebröder, f e t ä 1 i
e-bröder el. hättebröder voro sjörövare,
som mot slutet av 1300-talet och under förra
hälften av 1400-talet uppträdde i Östersjön och
Nordsjön. Då drottning Margareta 1389 erhöll nästan
hela Sverige, vägrade Stockholm med sitt talrika
tyska borgerskap att underkasta sig och höll
alltjämt på konung Albrekt. Sedan Margaretas
trupper börjat belägra Stockholm, förklarade sig de
mecklenburgska hertigarna samt städerna Rostock
och Wismar öppet beredda att bistå alla dem,
som på eget bevåg ville tillfoga Danmark skada.
Östersjön var inom kort fylld av sjörövare, som
själva kallade sig v. Då Margareta nästan saknade
flotta, kunde v. förse Stockholm med livsmedel,
plundra Bergen och 1394 även erövra Gotland.
Sedan striden mellan Margareta och
mecklenbur-garna genom fördraget i Lindholmen 1395 t. v.
bilagts, fortsatte dock v. sina kaperier. V. hade
hädanefter sitt tillhåll främst utmed de bottniska
kustländerna samt på Gotland. Deras makt i
Östersjön bröts, då Tyska orden erövrade Gotland
1398; en av de mest framträdande v., Sven
Nilsson Sture, höll sig dock ännu en tid på Faxeholm
i Hälsingland. Längre kunde v. fortsätta sitt
sjö-röveri i Nordsjön. Bland deras anförare där blev
Klas Störtebecker särskilt ryktbar. Hans
nederlag mot hamburgarna 1401 åstadkom blott en
tillfällig avspänning, och rövarlivet pågick in på
1430-talet. I Östersjön fortsatte v. sin verksamhet
under kampen mellan Erik av Pommern och
grevarna av Holstein; 1429 ödelädes Bergen av
Bartolomeus Voet. Först efter konung Eriks
fördrivande från Gotland 1449 försvinner namnet v. —
Litt.: N. Ahnlund, ”Svenskt och tyskt i
Stockholms äldre historia” (i Hist. Tidskr. 1929).
Vitäliebröder, se Vitalianer.
Vitalis, pseud. för Erik Sjöberg (se d. o.).
Vitali’sm, den naturfilosofiska åsikt, enl.
vilken de levande organismerna ej kunna förklaras
ur enbart fysikalisk-kemiska (mekaniska) orsaker
utan förutsätta särskilda teleologiskt verkande
livskrafter (”entelekier”). Den äldre
naturfilosofien, särskilt Aristoteles’, var utpräglat vitalistisk.
Vissa nyare filosofer, särskilt Driesch och
Bergson, ha återupptagit vitalistiska tankegångar
(neovitalism el. nyvitalism).
Vitälkapacitét, se Andning, sp. 509.
Vita’llium, koboltlegering med c:a 27% krom,
6 °/o molybden, 2 °/o nickel och små halter av
andra ämnen, uppfunnen i slutet av 1920-talet. V.
är nära besläktad med stellitlegeringarna och är
en ”vävnadsvänlig” produkt, som ej nämnvärt
framkallar irritation av och reaktioner från
organiska vävnader. Denna egenskap i förening med
god hållfasthet och gjutbarhet har gjort, att v.
fått vidsträckt användning inom tandläkekonsten
vid framställandet av s. k. skeletterade
konstruktioner, ss. klamrar, bryggor och vissa proteser.
Även inom skelettkirurgien är dess användbarhet
stor. Genom sina goda hållfasthetsegenskaper även
vid höga temp. kom v. att användas för vissa
delar till reaktionsaggregat för flygplan under
2:a världskriget.
Vitaminer (nybildning av lat. vita, liv, och
aminer, se d. o.), organiska ämnen, som måste
tillföras organismen i små mängder för
bibehållandet av de normala livsfunktionerna. Den första
hörnstenen i den moderna v.-läran lades av
Christjaan Eijkman. 1897 publicerade han ett
arbete, som visade, att fåglar, som uppfötts på
polerat ris, fingo en sjukdom, som i hög grad
påminde om beriberi hos människan. Om djuren
tillfördes opolerat ris, uppkom icke sjukdomen.
Senare undersökningar visade, att mänsklig
beriberi förhöll sig på likartat sätt. Själva ordet v.
skapades av Casimir Funk 1911. Han fann, att
det ämne i risskalet, som förebyggde beriberi,
kemiskt var att hänföra till aminerna, och framlade
teorien, att en rad andra sjukdomar berodde på
brist på liknande ämnen, vilka han sammanfattade
under beteckningen vitaminer. Ordet slog
snart igenom och har bibehållits även sedan det
blivit klarlagt, att v. ha en mycket skiftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
